Stjernesymbol i menu


Martinus svarar

Om kärlek till mellankosmos och mikrokosmos, Gudomen i makrokosmos


Fråga
Vem är min nästa? Är det människan enbart, eller är det också min kropps inneboende celler eller mikroväsen? Och varför skall jag älska denna nästa?

Svar
Om begreppet "nästa" skall förstås helt bokstavligt, är det en platsbeteckning. Vår nästa är således i detta sammanhang det väsen som i det fysiska rummet är oss närmast. Ett väsen kan som bekant vara oss så nära, att det till och med berör vår egen kropp, liksom det också kan vara tusentals mil bort. När det heter att man skall älska sin nästa som sig själv, vill det alltså bokstavligt säga att man först och främst skall älska det eller de väsen, som är inom vår observationsförmågas räckvidd, och som vi därför inte kan undgå att uppleva eller förnimma. Väsen som lever tusentals mil bort kan vi ju inte direkt uppfatta eller förnimma. Deras allmäntillstånd kan inte stå så tydligt framför oss som de väsens befinnande eller öde, som är omedelbart framför våra ögon, öron och övriga sinnen. Det är varje levande väsen, det må vara växt, djur eller människa inom denna vår sinnesförmågas direkta räckvidd, som är brännpunkten eller själva generalobjektet för den kärlek, som nästakärlekslagen påbjuder. Om alla väsen inom denna sinnenas närzon uppfyllde nämnda lag, och alla således var till glädje och välsignelse för alla, skulle himmelriket därmed för länge sedan ha varit ett faktum på jorden.

Då de kända medväsendena: växter, djur och människor inte är de enda existerande levande väsendena i vår närhet, utan bara uttrycker en särskild zons invånare, nämligen "mellankosmos", och det därför existerar myriader av väsen i ett annat rum, nämligen "mikrokosmos", kommer dessa väsen allteftersom man börjar uppfatta och förstå deras närvaro, också komma in under begreppet "nästa". Och nästakärleksfrågan blir alltså aktuell även här. Dessa väsen skall nämligen också älskas, i motsatt fall bryter mörkret eller helvetet ut även här. Detta är inte så svårt att förstå när man här blir vittne till att det handlar om alla de miljoner levande väsen: celler och molekyler etc, som vår fysiska kropp består av. Dessa mikroväsen har vi direkt förbindelse och växelverkan med genom vårt förhållande till nämnda kropp, som är dessa väsens boning eller universum. Vi vet redan att om vi äter felaktig mat och intar felaktiga drycker, om vi inte får tillräckligt med sömn och överanstränger oss med hårt arbete, tar vårt allmänna välbefinnande. Sjukdomar, förgiftningar, tumörbildningar, nervsammanbrott etc, rasar i vår kropps inre. Liksom det blir krig och ragnarök där vi inte älskar varandra, så blir det också krig och ragnarök, smärta och undergång där vi inte älskar eller är till välsignelse för vår organisms mikroväsen. Det är därför absolut nödvändigt att älska också sina mikroväsen som vi älskar oss själva. Väsendenas förhållande till mikroväsendena kommer därför att bli ett mycket viktigt led i den nya andligtvetenskapliga världsmoralen, även om det förvisso nästan helt ignorerades den gamla världens överlämnade religiösa föreskrifter.

Men över mikrokosmos och mellankosmos existerar det ytterligare ett kosmiskt rum för levande väsen. Detta rum heter ”makrokosmos”. Vi befinner oss i en mycket viktig växelverkan även med dessa invånare i kosmos. I det här fallet är det särskilt det makroväsen, som har jordklotet till organism, som vi är knutna till. Detta jordklotsväsen såväl som de övriga makroväsendena lever i en tids- och rumsdimensionell förnimmelse av helt andra dimensioner än vårt eget tids- och rumsdimensionella framträdande. Dessa väsens minuter och timmar betyder för våra sinnen årtusenden eller årmiljoner. Vi kan därför inte medvetenhetsmässigt korrespondera direkt med dem. Deras livsupplevelsesfär ligger lika högt hävd över vår egen livssfär som denna är högt över våra mikroväsens. Men även om vi inte medvetet kan utbyta tankar eller tal med vårt eget eller något annat makroväsen, existerar det likväl en väg på vilken vi kan komma i direkt, full dagsmedveten kontakt med det existerande högsta skapande livet i makrokosmos. Alla makroväsen såväl som alla mellan- och mikrokosmiska väsen är organ i ett stort väsen. Då detta stora väsen således har alla existerande levande väsen till organ, sinnes- och talangredskap, kan det korrespondera inte bara på världens alla språk, utan också på alla klots och makroväsens såväl som på alla existerande mikroväsens språk. Att det därmed också har förmåga att korrespondera med varje enskild människa torde vara självklart. Detta allfaderliga väsen talar således till människor med hjälp av människor. Det talar till djuren med hjälp av djuren. Det talar till förbrytarna med hjälp av förbrytare, liksom det talar till helgon med hjälp av helgon. Det kan komma på våglängd och därmed i kontakt med alla. Det är detta väsen vi känner under begreppet ”Gudomen”. När ett väsen ber till eller ropar på Gud, hörs denna bön eller detta rop av ett eller annat fysiskt eller psykiskt väsen, som i förhållande till ovanstående ju är Guds sinnesredskap, och väsendet blir orubbligt hjälpt. Men ibland är hjälpen bara psykisk, och väsendet upptäcker då inte alltid att det har blivit bönhört. Då denne evige Gudom således är vår absoluta livsbetingande nästa, förstår man här den eviga kärlekslagen, så som den gick i arv till oss från svunna tider, och så som den från oss i form av andlig vetenskap oförändrad kommer att överlämnas till kommande tider:

Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv. Detta är hela lagens uppfyllelse.

Första gången införd i Kontaktbrev 1951/18, s. 43-45

© Martinus Institut 1981. 
Får återges med copyright- och källhänvisning.