Stjernesymbol i menu


Andra svarar

Är kosmologin en religion?


Fråga
En studiecirkel sänder en kort och koncis fråga: Är kosmologin en religion, eftersom Martinus kallar sitt samlade verk för Tredje Testamentet?

Svar
För att förstå denna problematik måste vi först slå fast att själva den religiösa principen, själva väsendets religiösa instinkt, är en evig företeelse − lika evig som väsendet självt. Men den form i vilken denna princip uttrycks bör med nödvändighet skifta med väsendets utveckling.

Det är ett faktum att ingen av världsreligionerna, varken de asiatiska eller den kristna, har kunnat förhindra mänskligheten från att svepas med i krig, fastän de har predikat om att “du skall älska din nästa som dig själv” − “du skall icke dräpa” − “stick ditt svärd i skidan” osv. Nej, säger Martinus, därför att dessa religioner aldrig varit avsedda för eller inställda på att ge människorna klara intelligensmässiga analyser av livsmysteriet. Dessa religioner har i högsta grad varit till gagn för mänskligheten. Men de ger inte något som helst bevis för alla dessa kravs vetenskaplighet. Däremot kräver de blind lydnad och tro och avvisar varje förståndsmässig inblandning med orden “Guds vägar är outrannsakliga”.

För alla dessa världsreligioner gäller att de inte skapades för en mänsklighet av universitetsutbildade väsen, utan för människor som är eller var i besittning av förmågan att tro villkorslöst. Därför ser vi i dag att de människor som är i besittning av denna förmåga alltjämt “är i stånd att leva på en odefinierad känsloupplevelse av tillvarons djupaste problem” − och det är till dessa människor som t ex Gamla och Nya Testamentet räcker sina livsfacit.
 
Men vad gör då den mer intellektuellt betonade människan, som känner att Bibelns ord blir allt dunklare, alltmer meningslösa? Här slår Martinus alltså fast att det inte har varit meningen att Bibeln skulle utgöra det slutliga uttrycket för sanningen. “Sett från ett kosmiskt plan har den bara haft till uppgift eller ändamål att leda den del av mänskligheten, som den har haft inflytande på, igenom några särskilt bestämda steg i den stora process vi kallar ’utveckling’. Efter hand som människan kommer över dessa steg så är Bibelns mission slutförd.” Det har med andra ord aldrig varit syftet med Bibeln att den skulle uttrycka den slutliga analysen av den absoluta sanningen. Den skulle endast uttrycka en lokalitet i denna sanning.

Står vi då hjälplösa inför själva lösningen på livets mysterium? Nej, absolut inte. Kristus gav som bekant uttryck för att “hjälparen, den helige Ande” skulle komma och lära människorna allt det som de den gången inte kunde förstå. Och här är väl att märka, att det inte är tal om en bestämd person, en ny Kristus eller en ny Messias, utan om en andlig vetenskap, en sammanhängande analyskedja, avsedd för intelligensförmågan och inte för förmågan att tro blint på auktoriteter.

Martinus uttrycker det själv så här: “Jag önskar frihet för alla väsen att tänka själva och själva komma fram till ett resonemang och att bli sin egen världsåterlösare. [... ] Mitt arbete är av en sådan natur, att det sätter individen i stånd att fritt och självständigt tänka själv. Livsmysteriets lösning blir till teoretiskt faktum för väsendet. Det krävs ingen tro, ingen suggestion. Mitt arbete ger väsendet kunskap. Världsåterlösningens mission nu är alltså att ge väsendena − inte en tro, utan vetande. Och med självständigt vetande är man inte beroende av mig, så som man skulle vara om det endast var tro.”

Det som gör Martinus kosmiska analyser så helt epokgörande för sökande människor, är just att de logiskt påvisar att “allt är mycket gott” − och därmed att även det så kallade onda i själva verket är “mycket gott”, fastän det i hög grad känns som obehagligt. Har man först − efter många och långa studier − teoretiskt förstått detta, blir det onekligen lättare att vara kärleksfull och förstående gentemot allt och alla. Och därmed är grunden lagd för att man ska kunna leva i fred med sina medväsen.

Låt oss därför slå fast att Tredje testamentet inte är nya dogmer, inte är ett nytt trosobjekt, utan att det uteslutande är en andlig vetenskap. Eller som Martinus själv uttrycker det: “Då mitt arbete är en analys av sanningen, är en vetenskaplig förklaring av hur det kommer sig att allt är mycket gott, att det alltså är själva livets analys, är den inte något som jag kan vara upphov till. Den har inte något upphov, den är själva livets analys, är från evighet till evighet. Det är inte en analys av Gudomens väsen, som bara passar in i en enskild liten lokalitet i universum eller för en enskild liten tidsperiod. Men en analys, som aldrig någonsin kan bli föråldrad och som visar att allt är mycket gott, kan endast vara den allra största sanningen. Och som sådan kan den bara vara andlig vetenskap eller utgöra ’den helige ande’.”

År 1944 höll Martinus ett föredrag med titeln ”Andlig vetenskap”, och alla ovanstående citat är hämtade från detta föredrag. I slutet av föredraget tillade Martinus en mycket väsentlig sak: ”.... en sådan insikt i mitt arbete eller i en sådan analyskedja, vilkens hela kapacitet är hela världsalltets eller livets eller universums högsta struktur, kan inte tillägnas blott genom föredrag eller läsning. Även om man kanske har läst mitt huvudverk Livets Bog tio gånger eller kanske har hört hundra föredrag, så har man ändå alls inte fått den verkliga orubbliga insikten i nämnda arbetes eller analysers verkliga identitet som absolut och orubblig sanning. Man kan förvisso uppnå denna insikt teoretiskt genom studier, men först när man lever analyserna blir de till verklig vetenskap i ens inre. Först då blir de till hjälparen, som det är bebådat för väsendena, alltså det som skall avlösa väsendets beroende av en Messias eller Kristus. Först då blir det till en överskyggning av den helige ande för väsendet, varvid väsendet självt kan bli ett med vägen, sanningen och livet. Då mitt arbete, mina kosmiska analyskedjor, uteslutande skapar dessa verkningar, blir det därigenom till faktum, att de är ett med livet. Och som sådant kan det endast ha eller till slut få denna enda praktiska beteckning ’andlig vetenskap’.”

Därmed har Martinus själv besvarat frågan: Tredje testamentet är inte en ny trosreligion, utan en andlig vetenskap!

Det omtalade föredraget föreligger som manuskript och kommer senare att publiceras här i Kosmos. Det ser man med glädje fram emot!

(Hans Wittendorf, Kosmos nr. 5, 1999)

© Martinus Institut.
Får återges med copyright- och källhänvisning.