Martinus svarar

1 Förnimmelse, tid och rum
2 Kretsloppsprincipen
3 Reinkarnation och rättvisa
4 Att göra det minst onda
5 Vem är min nästa?
6 Varför inte äta kött?
7 Vegetabilisk föda och dråp
8 Är fasta nyttigt?
9 Råkost, kokning och frukt
10 Korrespondens med döda
11 Befruktning
12 Konstgjord befruktning
13 Världåterlösningsprincipen
14 Klärvoajans
15 Namn för Martinusrörelsen
16 Den ideala livshållningen

Andra svarar

1   Vegetarianer, veganer
2   The Big Bang
3   Straff för förbrytare
4   Naturkatastrofer
5   Risken med meditation
6   Klotens klimat
7   Är kosmologi religion?
8   Dödshjälp
9   Baktaleri
10 Konstgjord befruktning

Om korrespondensen mellan levande och "döda" väsen, sömnen, begravningar

Fråga
Existerar det någon naturlig och inte på mediumistisk väg utlöst förbindelse mellan de levande och de så kallade "avlidna" väsendena?

Svar
Mellan de levande och de "döda" är det en mycket stor, livsviktig och aktiv förbindelse. Vid döden blir ett väsens vakna, fysiska dagsmedvetande överfört till dess nattmedvetande, som utgör samma väsens dagsmedvetande på det andliga eller psykiska planet. Då de fysiska väsendenas dagsmedvetande under den djupa, normala sömnen också är överfört till nattmedvetandet, befinner de sig under denna fysiska sömn i ett tillstånd där de har vaket dagsmedvetande på samma plan som de "avlidna". De levande och de "döda" kan då här fortsätta det inbördes tankeutbyte och den önskade samvaro, som de inte längre kan få utlöst på det fysiska planet. Livsviktiga idéer, varningar, råd och vägledning utväxlas här ömsesidigt i stor skala mellan båda planens väsen. Och även om minnet från en sådan andlig samvaro och de därmed förenade upplevelserna totalt saknas i det fysiska dagsmedvetandet vid väsendets uppvaknande efter sömnen, är den likväl planterad i detta väsens undermedvetande och kommer härifrån vid vissa särskilda tillfällen eller situationer att fortplanta sig till det vakna fysiska dagsmedvetandet. Den kommer då att på intuitionsliknande sätt befrukta ifrågavarande väsens tankevärld med den kunskap, med det andliga eller psykiska material som var den andliga samvarons kärninnehåll.

På samma sätt står alla levande väsen i en ofarlig och beskyddad förbindelse med den andliga världen. Döden är inte den stora åtskillnad från de kära "avlidna" eller dem man håller av, som människorna här på jorden i allmänhet föreställer sig. Detta kommer efter hand att bli en så levande uppfattning eller faktum att all svartsyn, såsom förtvivlan, tårar och livsleda idag gör en bisättning eller begravning till en gråtceremoni i svart, svart och åter svart skall ändras så att begravningen blir det den skall vara. En lyckönskningarnas och ljusets fest. Den naturliga döden kommer alltid att vara en befrielse från den inskränkning i livsupplevelse och det därav uppkomna själsliga fängelse som en odödlig andes anknytning till en invalid, defekt eller skröplig och för livsupplevelse olämplig organism måste sägas vara. En sådan befrielse skall inte begråtas utan lyckönskas.

Första gången införd i Kontaktbrev 1950/6, s. 10-11