Stjernesymbol i menu


Martinus svarar

Om reinkarnation och odödlighet, kretsloppsprincipen


Fråga
Med vilken motivering blir reinkarnationen till vetenskapligt faktum?

Svar
Då man med begreppet reinkarnation förstår det levande väsendets tillvaro genom en fortsatt kedja av fysiska jordeliv, i vilken vart och ett av dessa liv alltså endast utgör ett enstaka led, kan en logisk förklaring av en för intelligensen acceptabel insikt om detta endast manifesteras genom en undersökning av om det i tillvaron finns en lag eller grundprincip, med vilken denna individens fortsatta livskedja eller återfödelse kan motiveras. Vi måste då i första hand se på ett sådant jordeliv. Vi ser då att detta får delas in i de fyra kända stadierna eller epokerna: barndomen, ungdomen, mandomen och ålderdomen. En närmare iakttagelse av dessa fyra stadier visar att dessa tillsammans utgör en fundamental grundprincip, som går igen i all skapelse, i absolut allt som hör hemma under rörelse, stoff eller materia. Det är således inte blott i det levande väsendets fysiska liv som denna grundprincip är närvarande. Den är i så överväldigande grad mångfaldigad och närvarande i alla andra förhållanden i livet, ja, i allt vad som över huvud taget kan upplevas, att den av den utvecklade forskaren omöjligt kan frånkännas att vara själva grundprincipen i livets skapelse- och upplevelsestruktur. Förutom att denna grundprincip reglerar och formar vårt fysiska jordeliv i dessa fyra epoker, formar den också principmässigt alla andra manifestationer i samma fyra epoker. Det är denna princip som åstadkommer att vi ser dygnet indelat i midnatt, morgon, middag och kväll och året indelat i vinter, vår, sommar och höst. Dessa epoker bildar ett slags helhet, i vilken de var för sig utgör en lokalitet. När en sådan helhet med sina fyra epoker har passerat, upprepar den sig själv och så vidare i fortsättningen. Det är denna upprepning, som markerar tiden i form av dygn, år och jordeliv.

Men det är som förut nämnt inte blott i dygnet, året och jordelivet som vi ser denna upprepnings- eller kretsloppsprincip uppenbarad. Vi blir således vittne till att vattnet till exempel växelvis är kloakvatten, rinner genom jordlagren och här åter blir filtrerat, blir till kristallklart dricksvatten, blir till den friska luft vi inandas, ja, är med om att skapa den blå himlen såväl som morgon- och aftonrodnad för att återigen bli till regn, till kloakvatten och åter igen till den rena luften och solljusa himlen och på detta sätt fortsätter det.

Kan inte alla ämnens olika faser likaledes indelas i de kända fyra skiftande stadierna i naturens stora kretslopp, som vi uttrycker som det fasta, det flytande, det luftformiga och det strålformiga? Tror man att det finns något ämne som inte har passerat genom dessa stadier? Naturen är alltså så överdådigt uppfylld eller genomträngd av kretslopps- eller upprepningsprincipen, att ingen som helst manifestation kan äga rum utan att just vara en detalj eller ett led i ett kretslopp. Detta gäller såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos. Vi förstår därför att vi är omgivna av kretslopp eller upprepningsmanifestationer av format, som är så jättestora att bara en enstaka detalj i dessa utgör en tidrymd eller en livstid, inför vilken vårt eget nuvarande jordelivs existens endast kan anses vara en ofattbart mikroskopisk bråkdel av en sekund. Likaså förekommer det naturligtvis också kretslopps- eller upprepningsmanifestationer av en så ofattbar litenhet att vårt eget sjuttioåriga liv i förhållande härtill nästan kan anses vara en evighet. Vi blir således här vittne till att hela universums energiutlösning eller skapelseprocess är organiserad och behärskad av en evig upprepnings- eller kretsloppsprincip, som gör livet eller tillvaron till en ocean av upprepningsmanifestationer eller kretslopp. De av dessa kretslopp vi bäst känner till är naturligtvis de som är av mindre format än vårt eget kretslopp, vilket vill säga vårt nuvarande jordeliv. Vi är således i stånd att direkt med våra fysiska sinnen kunna följa bland andra dygnskretsloppet och årskretsloppet och här dokumentera att dessa upprepar sig i fortsatt ordningsföljd och att varje enskilt dygn och varje enskilt år är ett led i en kedja av upprepningar. Men härmed får vi den fasta punkt, på vilken en logisk motivering för det levande väsendets odödlighet kan stadfästas. När alla de kretslopp, som vi med vårt fysiska jordeliv överlever och med en hundraprocentig iakttagelseförmåga upplever, visar sig för oss endast vara led i en kedja av upprepningar, varför skulle detsamma då inte vara fallet med alla de kretslopp som sträcker sig längre än vårt nuvarande jordelivs existens, och som vi därför inte direkt fysiskt kan överblicka? Då vårt nuvarande jordeliv likaledes med en hundraprocentig säkerhet kan iakttas som ett kretslopp, varför skulle detta kretslopp − som till på köpet ger uttryck för ett levande väsens existens − avvika från regeln och inte vara ett led i en kedja av upprepningar? Hela universums speciella energistruktur eller kretsloppslag bekräftar således odödligheten och gör reinkarnationen till den högsta intellektuella insikten för det ännu oinvigda väsendet, som endast har tillgång till kosmisk upplysning på teoretisk väg.

Första gången införd i Kontaktbrev 1950/9, s 21-23

© Martinus Institut 1981.

Får återges med copyright- och källhänvisning.