Stjernesymbol i menu


Andra svarar

Vem bestämmer klotets klimat?


Fråga
Flera läsare ställer frågor om den globala uppvärmningen och jordens framtida klimat. Är det verkligen vi små mikroväsen, som via vårt CO2-utsläpp är orsak till klimatförändringarna? Eller är det gigantväsendet jordklotet, som självt reglerar sin temperatur? Har Martinus över huvud taget skrivit om dessa klimatförändringar?

Svar
Martinus har naturligtvis inte direkt skrivit om vårt CO2-utsläpp och den globala uppvärmningen. Men han har likväl beskrivit förloppet − bara i ett betydligt större sammanhang och i ett större perspektiv.

I den lilla boken nr 5, Den idealiska födan, kap 7, berör han ämnet i en helt kort version och i ett litet annat sammanhang. Han förklarar här att det vi människor kan reglera, “är i realiteten endast en obetydlighet vid sidan av den verkliga regleringsfaktorn: Jordens andliga atmosfär, eftersom det är det direkt utlösande momentet i jordens tilldragnings- och frånstötningsförmåga, och denna åter i enlighet med de kosmiska analyserna utgör fundamentet för jordens astronomiska förhållande och därmed för dess klimat.”

Låt oss nu se på saken i detta perspektiv. I artikeln “Livets axellutning”, som senast var införd i Kosmos nr 11/1987, inleder Martinus med att slå fast, att “Jorden befinner sig i ett bestämt förhållande till solen, och att detta förhållande totalt bestämmer klimatet överallt på detta klot.” Men allt vi upplever som klimat, och allt det som den fysiska vetenskapen kan tala om för oss om dessa förhållanden, är − och här kommer det helt avgörande − endast berättelser om rörelser inuti rörelser.

Det vill säga att det vi kallar klimat eller naturens krafter i själva verket är något helt annat, nämligen levande väsens livsyttringar. Och ingen av dessa rörelser existerar utan att ha utgått från en fast punkt, ett levande “något”, som inte självt är rörelse, utan rörelsens upphov − i detta fall det levande väsendet, jordklotet, i vars fysiska organism vi bor.

Den fysiska och mentala axellutningen

Nu skriver Martinus vidare i den omnämnda artikeln: “Som förut nämnts är klimatförhållandena och alla övriga fysiska livsbetingelser på klotet bestämt av klotets rotation kring sin axel och dess bana runt solen. Men det finns ännu en faktor, som är en väsentlig orsak till att klotets liv utvecklar sig just som det gör. Denna faktor är klotets axellutning.” Och så påpekar Martinus att om jordklotets axel var vinkelrät i förhållande till sin omloppsbana, så skulle ljus och mörker, kyla och värme, vara fördelat på jordytan på ett sådant sätt att det i själva verket endast skulle vara en årstid, en lagom tempererad sommar över större delen av jordklotet. Ja, men skulle inte det då ha varit mycket bättre för mänskligheten med så paradisiska tillstånd? Nej, säger Martinus, − behagligare − men absolut inte ett dugg utvecklande.

Och här är vi sålunda vid sakens kärna: Klotets “skeva” axellutning är inte ett misstag eller en ogynnsam tillfällighet. Det har varit en kolossal utmaning för mänskligheten, både praktiskt och psykiskt. Vad allt har vi inte varit tvungna att övervinna av stora klimatförskjutningar, naturkatastrofer, värme och kyla. Det har skärpt våra sinnen och utvecklat vår intelligens. Och det har, påpekar Martinus, passat exakt till den “mentala axellutning” som mänskligheten är präglad av!

Då ligger det ju nära till hands att fråga: Är det alltså jordklotet, som är ansvarigt för de svåra klimatförhållandena och mänsklighetens svårigheter? Den frågan besvarar Martinus på följande sätt: “När jordmänniskan just dras till och inkarnerar i jordklotsväsendets fysiska organism, är det därför att hela hennes fysiska och psykiska struktur passar naturligt in i jordklotets tillstånd, och därför att hon här har möjlighet att utvecklas i kampen med naturkrafterna.” Med andra ord, vi passar precis in på det klot vi bebor, vår “mentala axellutning” består av vårt skeva förhållande till universums andliga livskälla eller fasta punkt, nämligen själva Gudomen. Och vi skapar också obehagliga “klimatförhållanden” för vår omgivning i form av hat, intolerans, fördömanden, avundsjuka, oärlighet, maktlystnad och allt det vi med ett ord kallar “det onda”.

Fick vi nu ett klart svar på om vi har inflytande på jordklotets klimat? Nej, egentligen inte. Ty det är ju möjligt, att mänsklighetens göranden och låtanden har ett visst inflytande. Å andra sidan har det hittills alltid varit istider varvat med varma perioder i jordklotets historia, så detta gigantväsen är självt i stånd att reglera sin temperatur.
 
Men vi fick en annan ganska värdefull upplysning, som Martinus slutar den omnämnda Kosmos-artikeln med, och som vi i framtiden kommer att uppleva som ett resultat av den pågående ragnaröksperioden: “Fler och fler av jordklotets hjärnceller eller de jordiska människorna kommer att uppnå den mentala jämvikt och själsliga balans, med vilken de förvandlar den fysiska jorden till en fredens värld. Deras mänskliga känsla, intelligens och intuition i förening kommer att upphäva den mentala axellutningen och skapa ett fullkomligt förhållande till livets eviga kraftkälla.”

Jag vill avsluta med att göra er uppmärksamma på, att Martinus har analyserat hela problematiken kring orsaken till jordklotets axellutning i Livets Bog 3, st 658 till 668. Här kan studiecirklar och andra intresserade hämta ytterligare inspiration.

(Hans Wittendorff, Kosmos nr. 5, 2007)

© Martinus Institut.
Får återges med copyright- och källhänvisning.