Stjernesymbol i menu


Andra svarar

Varför vegetarian eller vegan?

Fråga
En läsare som nyligen har börjat studera Martinus verk, har lagt märke till att de flesta Martinus-intresserade är vegetarianer, och frågar varför?

En annan läsare berättar att han har varit vegetarian ända sedan han för åtta år sedan började läsa i Tredje testamentet. Det var naturligtvis utifrån en önskan om att inte medverka till dråp på djur och också medvetenheten om den karma som följer av detta. Nu går vederbörande ett steg längre och frågar om Martinus har skrivit något om att dricka mjölk, använda skinn och läder − på det hela taget alla de produkter från djur, som medverkar till att påföra djuren ofattbara lidanden.

Svar
Låt oss se på den första frågan: Varför blir de flesta människor − förr eller senare − vegetarianer sedan de stiftat bekantskap med Martinus analyser? Med glimten i ögat kan man kanske svara genom att säga: Vad kom först, hönan eller ägget? Med andra ord: Vad kom först, intresset för ett humanare sätt att leva eller önskan om en logisk förklaring till de lidanden, som människor och djur utsätts för. Medkänslan med andra uppstår nog huvudsakligen hos människor som blivit mätta på lidanden och dråp, och som söker en livsförklaring som appellerar både till känsla och intelligens. Man börjar fråga sig varför?

Som vanligt sätter Martinus in det hela i ett stort utvecklingsförlopp. Man blir inte human och inte heller vegetarian från den ena dagen till den andra. Därför finns det ingen som helst anledning att vara intolerant emot köttätare. I den lilla boken nr 5, Den idealiska födan, berättar Martinus att det går en andlig eller kosmisk världsimpuls fram över jorden. Denna andliga vetenskap kommer att utlösa en renare och högre idealism, moral och kultur än den nu rådande. Och därmed blir “jordmänsklighetens näringsmedvetenhet likaledes fullkomliggjort.” Det är med andra ord fråga om ett långvarigt, världsomspännande utvecklingsförlopp.

Detta förlopp kan de flesta lätt följa hos sig själva. Vi har för länge sedan upphört med att döda andra människor − på den punkten efterlever vi alltså det femte budet. De flesta är också så långt framme i human utveckling att de inte skulle kunna sticka en kniv i halsen på en gris för att få en fläskstek eller döda en liten kalv för att äta dess kött. Men när liket av en gris eller en kalv ligger “fint” paketerat och förpackat i stormarknadens kyldisk, då köper man det och äter det utan att tänka närmare på de ofattbara lidanden djuren har gått igenom. Man kan med andra ord mycket väl förmå sig till dråp och lidanden, bara det sker genom andra!

Hur kommer man då vidare från denna punkt i utvecklingen? Det svarar Martinus klart och tydligt på i Den eviga världsbilden, band 2, symbol nr 25: “Denna människornas ännu döda eller sovande sida av kosmiskt medvetande skall väckas till liv. Och detta kan inte ske endast genom att predika vegetarisk kostnäring för de människor som i högsta grad nänns att döda djuren. Det sker däremot automatiskt genom karmalagens ödesbågar, som låter väsendena få uppleva verkningarna av de dråp och lidanden som de har påfört djuren”.

Här har vi alltså en superkort och exakt förklaring på mörkrets nödvändighet. Genom det våldsamma öde som mänskligheten går igenom, uppstår det AUTOMATISKT en human förmåga hos den enskilda människan. Förr i tiden kunde vi mycket väl förmå oss att gå ut i krig och döda andra människor. Det kan de flesta inte längre. En del människor kan mycket väl förmå sig att döda ett djur för att äta det. Det finns många som inte kan det längre. Och nästa steg är sedan att man inte kan förmå sig till att över huvud taget vara med om att påföra djuren de ofattbara lidandena − man blir vegetarian.

Martinus har också förklarat hur karmalagen kan fungera i praktiken på detta område. De återvändande karmabågarna orsakar inte nödvändigtvis samma handlingar, utan samma princip. Om en människa äter kött blir ju inte samma människa själv uppäten av en kannibal. Men vad är det för princip som karakteriserar köttätare? Man dödar (eller låter andra döda) djuren, inte av hat, vrede eller avundsjuka, utan bara som en till synes “slumpmässig” handling. Och man är likgiltig för de våldsamma lidanden som djuren utsätts för, eller man tänker bara inte på det. Vad berättar Martinus då om den efterföljande karman? Jo, man kan till exempel råka ut för trafikolyckor, som medför “slumpmässiga” dråp eller “meningslösa” lidanden under resten av ens inkarnation. Med andra ord: Man drabbas av samma principiella energier, som man själv har sänt ut.

I samband med nämnda symbol talar Martinus direkt om två slags karma för animalisk föda: en del korta ödesbågar, som befordrar den ohälsa och de sjukdomar som kan uppstå genom köttätandet. Och några långa ödesbågar, “som utgör vedergällning för själva den lidandes-, dråps- och dödskarma som människorna har utsatt djuren för. Dessa ödesbågar kan sträcka sig över flera fysiska jordeliv, innan de kommer till utlösning”. Därmed kan de koncentrerade karmautlösningar uppstå som vi känner som krig, terror och andra våldsamma händelser. Martinus konkluderar: “Så länge mänskligheten slaktar och äter djur, kommer den omöjligt att kunna bli färdig med upplevelsen av lidandena, domedag eller ragnarök”. Det är med andra ord för alla ett djupt allvarligt problem, som vi här rör vid.

Så kommer vi till den andra frågan: Stannar utvecklingen här, eller går man ett steg vidare och strävar efter att över huvud taget inte äta eller använda produkter från djur? Martinus har inte direkt skrivit om begreppet veganer. Men han kallar de våldsamma lidanden som mänskligheten går igenom, för ett “mentalt reningsbad”, som efter hand höjer oss upp över den dräpande principen. Det är med andra ord fråga om en långsam process där vi var och en förändras − steg för steg går vi vidare i vår medkänsla med andras lidanden.

Många människor förundrar sig över att Martinus i Den idealiska födan, kap 31, skriver att “för den begynnande vegetarianen kan sund och frisk mjölk anbefallas”. Men här måste vi komma ihåg att detta skrevs så långt tillbaka som 1933, och att väldigt mycket har förändrats sedan dess. De mjölkprodukter som vi i dag kan köpa, är för den allra största delens vidkommande en utpräglad industriprodukt, och lantbruket är i dag industrialiserat i en grad som man den på den tiden knappast trodde var möjligt. Det har medfört att “produktionsdjuren” har underkastats förhållanden som trotsar varje beskrivning. Kor som står i ladugården i hela sitt liv, tjurkalvar som dödas genast efter födseln eller sänds till andra länder, där de får leva under obeskrivliga förhållanden som uppfödningskalvar i bås med spjälor. Det är alltså i hög grad fråga om dråp och lidanden i samband med den industrialiserade produktionen av kött, mjölk, skinn och läder.

Vilken läroprocess vi alla är inne i! Här måste varje enskild människa själv finna sin väg, med god hjälp av ödesbågarna och den långsamma, moraliska utvecklingen. 

    (Hans Wittendorff, Kosmos nr. 6, 2005)

© Martinus Institut. 
Fårr återges med copyright- och källhänvisning.