Stjernesymbol i menu


Andra svarar

Började det hela med "The Big Bang”?


Fråga
En läsare sänder ett e-mail: Jag läste på ett ställe på Internet, att Big Bang inte är en del av Martinus kosmologi. Det förvånar mig, för på institutets hemsida skriver man att “kosmologin är i full överensstämmelse med den fysiska vetenskapens säkra resultat”. Och man måste väl säga att Big Bang är en rätt fastställd teori. Har Martinus med något om detta ämne i sina analyser?

Svar
Det är riktigt att det inte finns något vetenskapens SÄKRA resultat, som strider mot Martinus analyser. Men låt oss titta på vad han skriver om detta, som vi kan kalla “världens skapelse”.
 
I Bisättning, kapitel 42, nämner Martinus, att det är skillnad på begreppet världsalltet, som är oändligt − som är evigt och inte har någon början eller något slut − och begreppet universum, som är ett skapat ting, som alla andra fysiska “organismer”.

En eller annan form av “Big Bang” har utan tvivel ägt rum vid den fysiska skapelsen av VÅR DEL av det oändliga världsalltet. Det ligger inte något märkligt i detta, för det sker så att säga vid varje “födelse” eller skapelse. Det är bara skillnad på hur “bunden” den aktuella explosionen är.

Vetenskapen tar blott fel ännu vid den “döda” uppfattningen att skapelsen, explosionen, har skett tillfälligt, utan någon avsikt, utan någon skapare bakom. Det motsvarar nästan detsamma som om man skulle hävda, att en bok hade blivit till genom en explosion i ett boktryckeri!

Själva världsalltet, som i sin analys utgör själva Gudomen, är som sagt oändligt och evigt − har aldrig blivit skapat och kommer aldrig att förgå. Men å andra sidan sker där en evig omskapelse, och därför har vår klot, vårt solsystem, vår galax med andra ord, vår del av universum, naturligtvis uppstått på en tidpunkt, som vetenskapen anslår till för ca 12-15 miljarder år sedan. Eller som Martinus uttrycker det: “Vi ser att solar och världar föds och dör...”

I sin genomgång av grundenergierna skildrar Martinus en sådan våldsam händelse i Livets Bog, band 2, st 352: “...solområdena blir explosionernas kulminationen. Här kulminerar blixt och åska. Här är ljudet det allt dominerande. Solarna utgör ett larmets inferno. Här är ingenting baserat på ro eller stillhet. Här finns inget som heter sömn eller vila. Solarna är världsalltets smältdeglar. Här kulminerar bruset från själva VÄRLDARNAS SKAPELSE.” (min poängtering).

Var inte det en fin beskrivning av ”The Big Bang”?

(Hans Wittendorff, Kosmos nr. 1, 2001)

© Martinus Institut.
Får återges med copyright- och källhänvisning.