Sammanfattning av symbol 32 ─ De tolv grundfacit eller livsmysteriets lösning

Symbolen symboliserar livsmysteriets lösning. Livets allomfattande verkliga, stora sanning är att man skall älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv. Världsalltet är en enda stor organism för ett levande väsen, som existerar under begreppet Gud. Gudomen utgör genom denna stora organism, eller världsalltet, ett enda evigt och oändligt existerande ljus- eller kärleksväsen, i vilket alla existerande levande väsen lever, rör sig och är till.

Centrala detaljer i symbolen:

• Stjärnformen symboliserar att livsmysteriets lösning är ett avslöjande av ett alltöverstrålande gudomligt ljus, baserat på kulminerande harmoni, visdom och kärlek. Livsmysteriets lösning blir en lysande och värmande mental soluppgång i varje ännu ej färdig människas sinne och tanke, en inspirerande och livgivande förnimmelse av Guds närhet.
• Det orangefärgade fältet, som utgör symbolens yttersta kant, symboliserar tyngdenergin, den dräpande principen eller mörkrets domän.
• Därefter kommer ett grönt fält som symboliserar intelligens, och ett gult fält som symboliserar känsla. Att dessa båda medvetandeenergier flyter ihop och bildar en enhet betyder att de är uttryck för intellektualiserad känsla, som är detsamma som kärlek. Det gulgröna fältet symboliserar således ljusets domän.
• Det gulgröna fältet symboliserar tillika den högsta eldens två stora huvudorgan: den feminina polen (gult fält) och den maskulina polen (grönt fält). Den maskulina polen är här i tydlig övervikt och symboliserar således ett hankönsväsen. Hanköns- och honkönsväsen är väsen hos vilka endast den ena av de båda polerna kommer till uttryck fullt ut.
• Centrumfiguren i mitten symboliserar det dubbelpoliga väsendet. Den innersta gulgröna figuren symboliserar väsendets ordinarie pol och den andra gulgröna figuren dess motsatta pol. Den maskulina och feminina prinicipen har smält samman till en harmonisk enhet i jämvikt. Väsendet är inte längre ett speciellt hanköns- eller honkönsväsen.
• De tolv stjärnfälten symboliserar tolv grundfacit, som tillsammas representerar livsmysteriets lösning. De tolv grundfacit karakteriseras i korthet så här:
  
  • Stjärnfält nr 1: ”Något som är” eller världsalltets existens.
  • Stjärnfält nr 2: Orsak och verkan. Världsalltets rörelseocean utgör en kedja av orsak och verkan.
  • Stjärnfält nr 3: Logik och planmässighet. Alla skapelseprocesser är i sitt slutfacit till glädje och välsignelse för levande väsen.
  • Stjärnfält nr 4: Idéskapelse eller tänkande ─ det finns medvetande bakom alla skapelseprocesser.
  • Stjärnfält nr 5: Det levande väsendets existens.
  • Stjärnfält nr 6: Jag och det. Det levande väsendets medvetna upplevelse av att kunna urskilja sig självt från omgivningen.
  • Stjärnfält nr 7: Jaget ─ den orsakslösa orsaken. Jaget är ett ”något” som inte är en verkan av en föregående orsak.
  • Stjärnfält nr 8: Den treeniga principen. Jaget, skaparförmågan och det skapade.
  • Stjärnfält nr 9: Väsen inuti väsen. Huvudprincipen i Gudomens kropp.
  • Stjärnfält nr 10: Det levande väsendets odödlighet eller spiralkretsloppet.
  • Stjärnfält nr 11: Karma- eller ödeslagen.
  • Stjärnfält nr 12: Allt är mycket gott. Livets högsta syn.

  
  Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 3 och i Livets Bog, del 3.