Sammanfattning av symbol 22 ─ Den eviga kosmiska organiska förbindelsen mellan Gud och gudason 2

Denna symbol symboliserar det enskilda levande väsendets kosmiska förbindelse med Gudomen. Martinus beskriver hur det på det andliga planet finns ett rike av färdigutvecklade väsen, som utgör gudomens primära medvetandeorgan. Dessa överjordiska väsen utgör en kosmisk styrelse som befordrar världsåterlösningen. Det är genom denna styrelses väsen som Gud uppfattar de levande väsendens böner och svarar på böner likaledes genom dessa väsen.

Centrala detaljer i symbolen:

• Den vita och violetta pyramidformade figuren symboliserar den kosmiska förbindelsens organiska struktur mellan varje levande väsen och Gudomen.
• Den stora triangeln upptill symboliserar Gudomens jag.
• Triangeln i mitten symboliserar gudasonens jag. De härtill knutna färgfälten symboliserar gudasonens fysiska kropp med vilken han upplever den fysiska världen.

De två mörka tvärgående strecken delar symbolen i två delar:

• Den översta delen utgör den andliga världen.
• Den nedersta delen symboliserar den enskilda ej färdiga människan omgiven av den fysiska världen bestående av mineralriket (indigofärg), växtriket (röd färg), djurriket (orange färg) och det kommande färdiga människoriket i fysiskt tillstånd (gul färg).
• Området från de korta orangefärgade strålfigurerna och fram till de gula strålfigurerna i den nedersta delen symboliserar de ej färdiga jordmänniskorna i djurriket.
• De båda minsta strålfigurerna symboliserar de mycket primitiva tidiga mänskliga stadierna – stadier som nästan är mer apstadier än människostadier och som inte längre finns på jorden.
• Nästa strålfigur symboliserar våra nutida naturmänniskostadier, som också snart kommer att vara förbi på jordklotet.
• Näst sista strålfigur, före de gula strålfigurerna, symboliserar kulturmänniskorna. Dessa är genier i att skapa i den fysiska materien.
• Den till hälften orangefärgade till hälften gulfärgade figuren symboliserar väsen som har en framstående human förmåga. De är helt naturligt vegetarianer, de undviker helst all strid och förlåter mycket gärna sina fiender. De börjar ana att det måste finnas en gudomlig plan, en kärleksfull mening med livet. De återvänder också till att be till Gud och upptäcker bönens kraft.

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 2.