Sammanfattning av symbol 67 - Den animaliska och den vegetariska födan

Symbolen visar den passande födan för olika utvecklingssteg.

Den runda figuren i övre vänstra hörnet betecknar människan som livsenhet. De prickade linjer som utgår ifrån den till de olika stegen visar att den jordiska människans näringsområde sträcker sig från köttlivsenheter, över rot-, kärn- och bladprodukter, till det rena fruktköttet.

Det nedersta steget visar djurriket (orange färg). För många djur är det en livsbetingelse att äta andra animaliska väsen. Dessa väsen symboliseras med den runda figuren till höger på samma steg. Triangeln i mitten visar dess jag, det vita fältet dess psykiska värld, det orange fältet dess fysiska organism. Animaliska väsen, antingen de är människor, djur eller väsen nere i atomvärlden, är tänkande väsen. De kan känna smärta, de kan få ångest, fruktan o.s.v. Sicksacklinjen symboliserar köttfödans grova vibrationer. En sådan föda kräver stor kraftutveckling vid matsmältningen.

Nästa steg visar den jordiska människans stadium. Hon befinner sig mellan djurriket och det riktiga människoriket (gul färg). Den runda figuren till höger symboliserar den grova växtfödan och dess vibrationer visas med sicksacklinjen mitt på steget. Denna föda passar bra för den jordiska människan, vars vibrationer symboliseras med den prickade sicksacklinjen överst på samma steg.

På det tredje steget, som visar det riktiga människorikets stadium, symboliserar sicksacklinjen fruktköttets vibrationer. Dessa vibrationer är lite mindre än dem som gäller för den jordiska människan. Därför kan den jordiska människan inte nöja sig med en sådan föda. Hennes matsmältningsorgan behöver större utfyllnad för att kunna fungera.

Den jordiska människans nuvarande idealiska föda är således en kombination av vegetabilier och frukt med gradvis utveckling mot mer och mer frukt. För den färdigt utvecklade människan är fruktköttet den idealiska födan.

 
Se Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 5.
Se också en utvald text i samma boks andra del.

(Not: Martinus har använt tre varianter av denna symbol, som är återgiven som symbol 38, 67 och 67A)