Stjernesymbol i menu


En ny världsbild
 

Vetenskap med en ny horisont

Vi lever i en tidsålder då vetenskapen konstant försöker utvidga gränserna för den mänskliga kunskapen – från atomernas och elementarpartiklarnas värld ända till planeternas och galaxernas värld. Kvantfysiken beskriver lagbundenheterna ned i vår mikrovärld, liksom astrofysiken beskriver förhållandena ut i makrovärlden. Vi har anledning att glädja oss över den geniala tanke- och skaparförmåga som utvecklas inom vetenskapen, därför att den ger oss så många nya tekniska hjälpmedel som bidrar till att förbättra människornas fysiska tillvaro.

Vi kan konstatera att de banbrytande vetenskaperna ger en fantastisk insikt i naturens mångfald och förunderliga verklighet. Men de ger också upphov till frågor om orsakerna till de fysiska fenomenen. Vad är det djupast sett som har format utvecklingen på vårt klot, från de första stadiernas "stjärnstoft" fram till vår högt utvecklade civilisation? Kan en så avancerad utveckling, som inte ens de yppersta mänskliga hjärnorna kan tolka i grunden, verkligen vara skapad av blinda naturkrafters tillfälliga spel? Och inte blott hur, utan också varför har livet på det hela taget uppstått?

Den stora frågorna varför och hur tränger sig på med ökad styrka både hos forskare och andra sökande människor.

Naturvetenskapens begränsning

I sitt sökande efter svar på dessa frågor möter vetenskapen, trots sin genialitet, en markant begränsning i sin nuvarande form. Det beror på att den i så hög grad utgår från de fysiska realiteterna. Om den vill finna svaren kan inte vetenskapen nöja sig med att söka nedåt i den fysiska mikrovärlden och utåt i den fysiska världsrymden, enligt Martinus. Vi behöver en vetenskap med en ny horisont där uppmärksamheten riktas mot de principer som ligger bakom de fysiska realiteterna, och som ligger till grund för medvetandets värld.

Man arbetar redan med den medvetenhetsmässiga dimensionen inom psykologi, filosofi och andra humanistiska vetenskaper, men här är medvetandet i regel begränsat till att omfatta det mänskliga området. Sett utifrån ett andligtvetenskapligt perspektiv är medvetandet emellertid knutet till allt som existerar. Endast genom den andliga vetenskapens hjälp kan man beskriva och förklara både den andliga och den materiella dimensionen. Det är alltså den andliga vetenskapens uppgift att företa ett systematiskt klarläggande av medvetandets och den andliga världens struktur, ända från mikrovärldarna till makrovärldarna.

Vem är verkligheten?

Då medvetande är en egenskap hos levande väsen, är allt som över huvud taget finns – både av fysisk och ickefysisk karaktär - i själva verket uttryck för livsyttringar, förklarar Martinus. Det är alltså fråga om ett medvetet eller omedvetet resultat av levande väsens skaparförmåga. Vi kommer efter hand att förstå att det ligger en fullständig och välordnad andlig struktur bakom alla fysiska fenomen – och att den fysiska världen formas från medvetandets värld, och inte tvärtom.

Det låter naturligtvis tämligen abstrakt, men vid ett närmare studium av den andliga vetenskapen blir man klar över att här finns nyckeln till den logiskt underbyggda helhetsförståelsen, som många söker efter.

Naturvetenskapen har hittills försökt besvara frågan "vad är verkligheten?". Men nu får vi vänja oss vid att fråga "vem är verkligheten?". Denna fråga skapar utgångspunkt för en ny förståelseram – vi börjar se verkligheten från ett nytt perspektiv. Det ger oss en ny horisont för det vetenskapliga arbetet. Vi börjar rikta fokus mot det medvetande och de intentioner som ligger bakom den verklighet vi upplever, och som man utforskar inom vetenskaperna.

Sjöluften nära havet – vetenskaper smälter samman

Det är spännande att iaktta hur den materialistiska vetenskapen på vissa områden närmar sig de insikter som den andliga vetenskapen beskriver. Inom den klassiska fysiken ansåg man tidigare att naturens alla fenomen från mikro- till makrovärld, kunde beskrivas helt entydigt med hjälp av objektiva mekaniska modeller där resultatet är oberoende av iakttagaren.

Efter framkomsten av relativitetsteorin och kvantteorin i början på 1900-talet blev man klar över att analysen av den fysiska världen i högre grad måste bygga på sannolikheter och relativa data. Det blev alltså tydligt att de enskilda händelserna i den fysiska världen kan beskrivas utifrån flera olika perspektiv, och att det är forskaren som väljer det perspektiv utifrån vilket det beskrivs.

Vår tids astrofysiker har varit tvungna att anta existensen av den så kallade "mörka materian" för att få sina modeller av verkligheten att logiskt hänga ihop. Det är intressant att jämföra detta med den andliga vetenskapens förklaring; att det är den andliga världens energier, som fyller det som uppfattas som tomrum i världsrymden och i atomernas värld. Huruvida det är fråga om samma energifenomen får vi emellertid överlåta till framtidens forskning.

Martinus ger uttryck för att naturvetenskapen med sina geniala arbetsmetoder i själva verket kan betecknas som "sjöluften nära havet". När naturvetenskapens metoder med tiden kombineras med den andliga vetenskapen blir det fråga om en helhetsvetenskap som kan blottlägga inte bara den relativa, utan också den absoluta sanningen om livet.

Fram mot intuitionens klara ljus

Den andligtvetenskapliga världsbilden måste prövas utifrån en logiskt underbyggd teoretisk förklaringsmodell, som klargör de för verkligheten grundläggande andliga principerna – och därmed de djupare liggande orsakerna till både livs- och materiefenomenen. Det kommer att tillföra de empiriska mätresultaten en helt ny förklaringsdimension. Det är självklart ett stort krav att ställa på vetenskaperna, och det kan heller inte uppfyllas ännu. Det gäller för forskarna såväl som för alla andra, att vårt medvetande ännu inte utvecklats till en nivå där det kan låta sig göras, att se verklighetens sanna principer. Men Martinus har gett oss en försmak på hur framtidens forskning kommer att bli.

Utifrån Martinus analyser av verkligheten kan vi göra oss en första teoretisk förståelse av de djupare sammanhangen i livet. Enbart en sådan första teoretisk förståelse kan ge oss en totalt förändrad och mer optimistisk upplevelse av världen och vår egen verklighet. För att komma vidare från teoretisk förståelse till djupare insikt ska det mänskliga medvetandets intuitionsförmåga utvecklas. Många vetenskapsmän, konstnärer och andra är i en viss omfattning redan förtrogna med denna förmåga, som något som glimtvis kan medföra stora kunskapssprång.

Ytterligare utveckling av intuitionsförmågan kräver enligt Martinus att den enskilde forskaren och sanningssökaren inte bara utvecklar sin intelligens, utan i lika hög grad utvecklar sina humana och moraliska egenskaper till en allt högre nivå. Det är med andra ord en välutvecklad balans mellan intelligens och human känsla som kommer att utgöra grunden för ett högre intuitivt medvetande hos framtidens människor – och framtidens forskare kommer att ha en kärlek till och respekt för allt levande.