Stjernesymbol i menu


En ny världsbild
 

Kristendom i intellektualiserad form

Varför förlorar många människor den religiösa förmågan att tro – särskilt i delar av västvärlden? Betyder det att kristendomen förlorar sin betydelse?

Enligt Martinus är det i själva verket helt naturligt att kristendomen i sin nuvarande form mister sin inspirationskraft i ett modernt samhälle, som präglas av vetenskap och logiskt tänkesätt. Det visar bara att vi är mitt i en oundgänglig förändring. Men denna förändring gör inte att kristendomen förlorar sin betydelse.

Vi kommer tvärtom att uppleva en utveckling där de humana kristna grundidealen kring omsorg om andra, förlåtelse och kärlek till nästan, blir de bärande värdena i livet och skapar grunden för en helt ny världskultur. Ju mer dessa värden kommer till uttryck i praktiken desto mer uppfyller kristendomen sin mission i verkligheten.

Det betyder kort sagt att kristendomen flyttar från predikstolen till vardags- och samhällslivet. Här sker det dock i form av politik och humanism – men kärninnehållet är detsamma. Ett bra exempel är den politiska enigheten om att hjälpa samhällets svaga och sjuka som ju har sin inspiration från det kristna budskapet om kärleken till nästan.

Tiden för ett tredje testamente

När den religiösa trosförmågan blir mindre så växer behovet av en logisk förklaring på livet och dess religiösa dimension. Tiden är därför mogen för det som Martinus betecknar som en "intellektualiserad kristendom" eller "allkärlekens vetenskap".

Med titeln på sina samlade verk – Tredje Testamentet – placerar Martinus vår tidsålder i en naturlig förlängning av de två tidigare epokerna, representerade av Gamla testamentet respektive "Nya testamentet" – samt den moral, kultur och medvetenhet som dessa epoker var och en för sig är uttryck för.

Den förhärskande moralen i "Gamla testamentet" var "öga för öga, tand för tand", dvs hämnd och straff var legitima medel. Nya testamentets moral var däremot att älska sina fiender och vända andra kinden till. Med dessa nya moraliska normer förutsade Jesus för mer än 2 000 år sedan de första stadierna i en human världskultur.

Jesus var tvungen att förmedla dessa moraliska normer i en form som var förståelig för dåtidens människor. Därför förmedlades hans lära vidare i form av liknelser och dogmer och underbyggd genom hans personliga sätt att vara och förmåga att göra under och mirakel. Jesus var, som Martinus beskriver det, modellen för en riktig människa eller för det som i Bibeln betecknas som "en färdig människa som Guds avbild, till att vara honom lik".

Med den andliga vetenskapens hjälp får vi en logisk förklaring också på detta fenomen. Vi ska förstå det som en människa med en allomfattande kärleksförmåga och en fullkomligt logisk och intellektuell tankeförmåga. Och det spännande är att detta fullkomliga tillstånd inte är förbehållet några få utvalda individer, utan utgör målet för alla levande väsen. Vi ska endast ha tålamod, eftersom det sker i form av en utveckling som sträcker sig över tusentals år.

Vetenskap och religion smälter samman

Budskapet om att det ska komma en fortsättning av kristendomens mission finns i Jesu förutsägelser om hjälparen, den helige ande: "Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det". "Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder".

Denne hjälpare ska enligt Martinus inte förstås som en person. Det handlar heller inte om Kristi återkomst som en ny Messias. Det handlar i stället om "helig kunskap". Denna kunskap är allt det som människorna inte kunde förstå på Jesu tid. Men nu är mänskligheten beredd att ta emot den i en intellektualiserad och vetenskaplig form.

I kraft av sin fullt utvecklade intuitionsförmåga och sitt kosmiska medvetande var Martinus i stånd att förmedla denna kunskap. Hans verk är en sammanhängande, logisk förklaring på tillvarons andliga och fysiska dimension. Det ger grunden till att förena vetenskap och religion i en ny andlig vetenskap.

Martinus använde sextio år av sitt liv för att förmedla denna nya kunskap. Tillbakadragen och anspråkslös som han var betonade han att alla människor är jämställda, med orden: "De förmågor jag har nått fram till att ha utvecklat, är endast vad alla människor före mig har uppnått, och vad alla andra efter mig kommer att uppnå, absolut alla utan undantag."