Sedan elektriciteten kom in i vår vardag har den tekniska utvecklingen gett
förutsättningar för ett informationsflöde och en kommunikation via tv, radio, internet och
mobiltelefoner, som ständigt expanderar. Vårt medvetande tar idag in information och intryck som
skall sorteras och smältas i en mängd som är avsevärt mycket högre än i det gamla
bondesamhället. Detta ökade tryck på vårt medvetande blir snabbt en vana och tycks vara
beroendeframkallande. Många av oss måste samtidigt som vi äter, lyssna på radio, läsa tidningen
och samtala. Något skall in i varje sinne, annars blir vi rastlösa. För många har stress blivit
en vana som kan liknas vid en beroendeframkallande drog.
Vi har även stimulerat
intelligensutvecklingen med allt längre skolplikt och ökad tillgång till kunskap och
kulturutbud. Nu står vi dagligen och stundligen inför en uppsjö av val, beslut och
prioriteringar som kräver en vaken tankeverksamhet och föreställningsförmåga på områden som förr
var helt okända. Denna expansion och utvidgning av vårt medvetande är ur evolutionssynpunkt
nyfödd och därför sårbar. Kosmiskt sett är detta en väldigt positiv medvetenhetsutvidgning som
är en förutsättning för vår vidare utveckling. Vår nu så ofta forcerade och oroliga tankevärld
kommer successivt att mogna och bli såväl lugn, snabb som klar.
Tekniken och intelligensutvecklingen har också rent praktiskt frigjort oss
från många fysiskt betungande uppgifter och fört allt fler in i stillasittande, mentalt arbete.
Fritiden präglas ofta av konsumtion av intryck via media, tv och internet. Vårt liv har på kort
tid blivit en primärt psykisk verksamhet. Hjärnan har fått växtvärk och kroppen har för många
reducerats till något som transporterar huvudet.
Stress – en djurisk överlevnadsfunktion
De stresshormoner som frigörs när vi upplever oss hotade syftar till att göras
oss dugliga i den fysiska kampen för överlevnad. Vi skall ha styrkan att besegra vår motståndare
eller att få kraft att fly därifrån. I vissa fall överlever vi bäst genom att spela döda. I vår
tid är dessa reaktioner sällan adekvata. Om en busschaufför är oförskämd, är det tämligen
opassande att slå ner honom eller spela död. De hot vi upplever ligger i övervägande grad på ett
psykologiskt plan och måste därför också lösas på detta plan.
Vår utvecklade spekulationsförmåga och farofantasi har på många områden gjort
oss geniala på att föreställa oss hotande situationer. Vi oroar oss för vår ekonomi, att något
skall hända våra barn, att partnern eller en nära vän skall överge oss. Vår självkänsla, vår
stolhet eller prestige kan upplevas hotad, inte minst i ett pressat arbetsliv eller under tider
av arbetslöshet.
Kroppen kan inte skilja på en tänkt eller verklig händelse.
Om vi är ute och promenerar ensamma en mörk kväll och plötsligt får för oss
att någon går tätt bakom oss, märker vi hur spänningen stiger i kroppen. Hjärtat bankar allt
häftigare, sinnena är på helspänn och tempot i våra steg ökar. När vi tar mod till oss och
vänder oss om finns ingen där. Det var bara en tanke, men vår kropp tog det på fullaste allvar.
Vårt stresshormonsystem reagerar på varje tanke som vittnar om fara. Det har
varit vår räddning i djurriket.
En antilop som tack vare sin stressreaktion lyckats undfly
ett jagande lejon börjar sen strax att lugnt beta igen. Vi nutidsmänniskor däremot fortsätter
att spekulera över vad som hänt och vidmakthåller därmed denna automatiska kampberedskap. Varje
tänkt hot ger ett stresspåslag oavsett om det är en känsla av att vara fysiskt hotad, en rädsla
för allvarlig sjukdom, förlust av viktig relation, att hamna utanför gemenskapen eller att inte
hinna med sina arbetsuppgifter. Stresshanteringens kärna är därför att bli medveten om och få
styr på sina tankar och känslor. Denna process är mycket svår att koncentrera sig på så länge vi
är fyllda av stress. Att lära känna sig själv kräver lugn, uppmärksamhet och en förtrolig
dialog. Med bönens hjälp kan vi finna ro, insikt och vägledning i vårt inre arbete. När vi tar
oss tid för ökad självkännedom och riktar vår uppmärksamhet på egna och andras behov blir det
lättare att bryta vanemässiga stressbeteenden och finna vår rätta plats och balans.
Bristande balans mellan arbete och vila
I arbetslivet har effektivitetskraven bland annat p.g.a. den globala
konkurrensen gjort många organisationer så slimmade att många anställda lever med en ständig
känsla av otillräcklighet. Vi kan tala om organisationernas anorexia. Kombinationen av hög
arbetsbelastning och låg kontroll över arbetsprocessen, bl.a. orsakad av återkommande avbrott
p.g.a. krav på ständig tillgänglighet via telefoner och e-post, gör att mångas stressystem är
påslagna hela arbetsdagen. Den ur stressreduceringssynpunkt så värdefulla sociala tiden har ofta
rationaliserats bort. En svensk undersökning har visat att vi på 50-talet skrattade 18 minuter
om dagen, medan vi nu 50 år senare skrattar 6 minuter om dagen. Ett gott skratt sänder ut en
kaskad av livskraft och ljus i hela organismen och ger näring till goda relationer.
Alla livsprocesser är baserade på en växelverkan mellan arbete och vila. Det
är en av anledningarna till att vi på ålderns höst blir mätta av dagar och längtar till den s.k.
eviga vilan. Det lilla nyfödda barnet som återkommit från sin andliga semester är istället fyllt
av nyfikenhet och lust att återerövra den fysiska verkligheten. Den riktigt goda nattens sömn,
som för många i vår tid är störd av stress och oro, skall på samma sätt få oss att vakna med
lust att ta itu med den nya dagens uppgifter och på kvällen längta efter att åter få krypa in i
sömnens dvala för att återhämta oss. Under sömnen ger vi oss ut på en andlig resa och laddar
våra livskraftsbatterier medan nervsystem och hjärna repareras efter dagens slitage. Den goda
sömnen är av stor betydelse för fysisk och psykisk hälsa och livsglädje och behöver därför
vårdas med omsorg.
I vår fysiska kropp finns förutom ett stresshormonsystem också ett
lugn-och-rosystem. Det kopplar naturligt på för djuret när faran är över. Vi människor däremot
fortsätter att tänka på fysiska och psykiska hot även när de inte är aktuella. Stressystemet
fortsätter då att arbeta och släpper inte in lugn-och-rosystemets välgörande och läkande
hormoner. En människa som har höga ambitioner och vill göra ett gott arbete på en arbetsplats
där arbetsbördan blivit orimlig, tenderar att fortsätta att spekulera över olösta
arbetsuppgifter även efter arbetet. Hon kanske också störs av oroande tankar under natten och
får en ytligare sömn. Den reparation och återhämtning som hjärna, nerver och övrig kropp behöver
få stöd av via lugn-och-rosystemet och inte minst av en djup sömn, hinner nu inte träda i kraft.
Sakta men säkert tär detta tillstånd på människans livskraft och humör och vägen till utmattning
har påbörjats på allvar.
Livskraften är beroende av våra tankars kvalité
Vi har alla märkt att glada tankar laddar oss med livskraft och att tungsinta
tankar gör oss hängiga och trötta. Våra tankars kvalité är avgörande för den livskraft som
strömmar genom blod och nerver. När vi är stressade och trötta tenderar vi att komma in i mer
negativa tankar. Det blir lätt en ond cirkel om vi inte medvetet hejdar oss. De som är
sjukskrivna p.g.a. utmattningsdepression vittnar oftast om en process där de under lång tid
varit överbelastade med uppgifter samtidigt som de dragit ner på fysisk aktivitet och motion.
När det ovanpå den höga belastningen började uppstå konflikter eller frustration i arbete eller
i privatliv började stressymtomen på allvar att tränga sig på. Tankar av irritation, besvikelse
och martyrskap fick då alltmer plats och blev svåra att släppa.
Kombinationen av vår forcerade genomströmning av tankar och intryck och
stressens primitivisering av vår tankevärld, relationer och arbetsvillkor är grundorsakerna till
den våg av onaturlig trötthet och utbrändhet som tilltar i vårt samhälle idag. Till slut är
personen så tömd på kraft att det bara finns en enda tanke: ”Jag måste få vila och komma bort
från alltihop”. Ibland blir desperationen och känslan av maktlöshet så stor att den enda utvägen
tycks vara självmord.
Tröttheten en vägledande vändpunkt
Det är svårt att hejda en stressad människa. Många synbarligen stressade
människor kan t.o.m. bli förnärmade om man påstår att de är stressade. Stressen gör oss
fartblinda. Den blir en automatiserad vana som vi tror är ett normaltillstånd. ”Jag skall bara
göra det här färdigt, sen…” Ofta känner man sig också lite stolt över sin prestationsduglighet.
Många blir överraskade när de går in i väggen. ”Hur kunde det hända mig?” Omgivningen är dock
oftast inte alls förvånad. ”Får jag bara en veckas ledigt så är jag på banan igen”, tänker
många. När de senare i lugn och ro och med hjälp av sakkunnig vägledning får tid att
rekapitulera de senaste årens stressbelastning får de lättare att förstå orsak och verkan.
De allra flesta som bränt ut sig kommer in i en existentiell kris. Vad är det
för mening med detta ekorrhjul jag jagat runt i? Jag har inte hunnit med mina barn, vänner eller
hobbies. Känslolivet har senaste tiden varit stumt och avstängt. Vad är livskvalité? Vad är
meningen med mitt liv?
Dansen kring guldkalven måste mättas
Nutidens stress och tendens att fastna i negativa tankar är en naturlig
konsekvens av en materialistisk världsbild. Om vi bara lever en gång och döden är ett absolut
slut så är vi vår kropp och våra prestationer. Vårt värde som människa blir då mätbart. Vi
jämför våra prestationer, vår lön och status och tävlar om en plats i solen. Ångesten för att
vara sämre eller hamna utanför ligger ständigt på lut. Under materialismen upplever vi pengarna
som det primära medlet för att få våra önskningar tillgodosedda. Frågar vi människor om de tror
att pengar kan göra dem lyckliga, svarar de flesta nej. Granskar vi vår nutida livsstil är den
dock organiserad runt dansen kring guldkalven. Så mycket av vår vardag är bundet i tankar om
pengar: vi vill tjäna så mycket som möjligt och betala så lite som möjligt, för maten, för elen,
telefonen o.s.v.. Ett ekonomiskt tänkande kan lätt besätta vår vardag och skingra alla högre
tankar. Många människors inre oro, ångest och depression beror på en otillfredställd
existentiell hunger, en avsaknad av mening, en andlig näringsbrist. Vågen av onaturlig trötthet
och utmattning väcker alltfler människor till insikt om värdet av att sätta det medmänskliga i
fokus och att i sitt vardagsliv prioritera det som ger livet mening.
Andlig vetenskap ger avgörande hjälp
Den materialistiska världsbilden är en trosföreställning som gör oss till
offer för arv, föräldrar, uppväxtmiljö m.m.. Den stimulerar därmed de offer- och martyrtankar
som visat sig dränera oss på livskraft och livsmod. Stressforskningen visar att känslor av
maktlöshet i kombination med stress är det som tär allra mest på vår livskraft.
Den andliga vetenskapen påvisar hur vi som eviga andliga resenärer hela tiden
växer av de erfarenheter vi skapar oss. När vi nu upplever att vi inte längre tål att leva i den
stridsberedskap som stressen aktiverar i vår djuriska kropp, blir vi allt mer varse att vi måste
ändra vår tankevärld och livsstil. Vårt välbefinnande blir alltmer beroende av att vi lär oss
skapa rofyllda, fredliga tankar. När vi förstår att den stress vi upplever är vår egen skapelse
och att det är vi själva som måste omskapa vårt synsätt och förhållande till vår omvärld, är vi
på väg att återerövra makten över vårt liv. När vi ser att de forcerade omständigheter vi lever
i aktiverar och speglar sidor i oss själva som vi måste övervinna för att ge plats för ett högre
medvetandetillstånd, blir vår livssituation en meningsfull utmaning. Till slut har vi löpt oss
trötta och utmattade i vår tids ekorrhjul och de negativa tankar det tenderar att stimulera. Då
öppnas motivationen att erövra en fördjupad livskänsla och mening.
Den avgörande faktorn för skapandet av ett rofyllt och läkande liv är insikten
om att livet inte är en tävling med knappt om tid. Vår skolning i den fysiska världen syftar
till att vi skall bli herre över vårt medvetande. Bönen är här ett redskap som har en avgörande
roll. När vårt högsta mål är att lära oss försonas med tillvaron som den för ögonblicket mest
optimala undervisning av vår själs mänskliga växt och att kärleken och respekten för allt
levande ligger högst på agendan, istället för karriär och yttre framgång, då växer ron att
koncentrera sig på livets ljusaste tankar: Hur kan jag skapa ett balanserat och kärleksfullt
förhållande till min nästa och därmed till Gudomen?
