Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
96 KAPITLET Mumien som den sanna gravvården och dess stoff som något som kan vårdas eller tillintetgöras utan att detta är i strid med kärlekslagen Varje levande väsens fysiska organism kommer alltså genom sin naturliga upplösningsprocess att passera ett "månstadium" som naturligtvis också har sitt nyttiga ändamål att fylla för livsenheterna i ifrågavarande materia. På detta stadium utgör livet i verkligheten endast en "mumie" men är fortfarande omgivet av en lysande gloria eller aura. Men denna är här av en så fin eller hög överfysisk natur att den endast kan iakttas i kraft av den högsta klarsynen. En sådan lysande gloria finns däremot inte omkring askan eller de efterlämnade jordiska resterna av en organisk kropp som upplösts genom eld. Här finns nog en gloria, men den vibrerar endast i mörka färger som enbart visar sig ha en dragning åt svart. Denna mörka gloria är också av en sådan art att den endast blir synlig med hjälp av den heliga andens högsta synförmåga. Liksom en måne alltid kommer att vara en levande gravvård över en mer eller mindre utvecklad forntida värld, så är också mumien i realiteten den enda absolut äkta och därmed naturligt lysande gravvården över ett levande väsens tidigare jordiska tillvaro, dess nedstigande i fysisk materia och tillbakavändande till ett överjordiskt tillvaroplan. Då stoffet i denna gravvård inte är levande medvetet liv, kan man – allt eftersom det nu passar in i förhållandet – vårda eller tillintetgöra den. Genom tillintetgörelse kommer stoffet här på ett naturligt sätt att gå vidare i kretsloppet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt