Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
92 KAPITLET Mellankosmiska väsens skräck och plågor vid jordklotets undergång genom eld är i princip liktydigt med mikroväsendenas upplevelser vid en likbränning. Detta var alltså en "likbränning" sedd i mellankosmos, just där människan har sin klaraste och skarpaste upplevelseförmåga. De fakta vi här bevittnade är absolut de enda som kan utgöra en grund för logik. Detta betyder alltså att den logik vi ser i mellankosmos är den enda absolut ofelbara och därför också den enda absolut riktigt användbara för inhämtande av detaljkunskaper i såväl fjärr- som närkosmos. I detta fall vill det säga att ovannämnda skildring av jordklotets onaturliga undergång är identisk med den skräck som råder vid en vanlig likbränning. De grundprinciper vi blev vittne till vid jordens onaturliga undergång är också ovillkorligen för handen vid varje tillfälle då en organisk kropp upplöses genom eld. Den skillnad det kan vara tal om existerar inte i princip utan endast i helt ytliga detaljer.Då stora grupper av mikroindividerna i vår organism har fysiskt dagsmedvetande, betyder detta att samma själsliga kval, samma skräck och dödsångest, samma panik, som skulle råda bland djur och människor vid jordklotets onaturliga undergång, också är för handen hos de nämnda mikroindividerna när vår organism prisges åt en onaturlig undergång genom eld. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt