Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
90 KAPITLET Mellankosmos, fjärrkosmos och närkosmos Perspektivprincipen är fundamental för allt förnimmande och återkommer således i allt som individen upplever. Den bestämmer kontrasterna i tillvaron. Dessa i sin tur gör att något överhuvud taget kan bli synligt, kan upplevas. Den indelar alltså förnimmelseområdet i tre fält, nämligen mikrokosmos eller det område som är längst bort från individens hemvist i förnimmelsebrännpunkten, makrokosmos som utgörs av det område som är för tätt inpå denna brännpunkt, och så till sist det område eller den zon som är individens hemort i spiralerna och där hans förnimmelseförmåga kulminerar.Individens förnimmelse har alltså sin brännpunkt mitt emellan mikrokosmos och makrokosmos, och av den anledningen kommer vi i fortsättningen att benämna denna zon "mellankosmos", liksom vi i detta sammanhang betecknar de två andra områdena – mikrokosmos och makrokosmos – som "fjärrkosmos" respektive "närkosmos". Medan fjärrkosmos och närkosmos i verkligheten endast är staffage till själva förnimmelseområdet, blir mellankosmos däremot det område där all livsupplevelse kulminerar och därför det absolut enda område där själva livets mysterium direkt kan avslöjas, Gudomen uppenbaras och evigheten upplevas. All forskning utanför mellankosmos kommer därför oundvikligen att till slut leda tillbaka till mellankosmos, till brännpunkten, till livets kulmination och facit. Här brinner livets ljus med sin allra högsta låga. (Se symbolen.) Ju längre bort från denna låga man är, desto större mörker, och ju mer mörker desto mer mystik, men ju mer mystik desto mer övertro och okunnighet, och ju mer övertro och okunnighet desto större konflikt med livets lagar. Och ju större konflikt med dessa lagar desto mer lemlästning, sorg och lidande. Mellankosmos är alltså sätet för individens uppnående av den sanna verklighetens hela kunskap, medan fjärrkosmos och närkosmos, som jag tidigare nämnde, är staffage, vilket återigen vill säga att de är i stånd att ge individen precis så mycken kompletterande kunskap att han därigenom kan förstå att allting är i det stora som i det lilla och vice versa, att livsprinciperna är ensartade för alla spiraler och att mellankosmos blir Guds högsta demonstration av världsalltet för varje levande väsen. I samklang härmed skall vi nu övergå till att visa en likbrännings sanna grundanalys – inte genom mikrokosmos och inte heller genom makrokosmos – utan genom mellankosmos eller det område där läsarens livslåga har sin största utlösning och den gudomliga uppenbarelsen av mikrokosmos och makrokosmos för forskaren framträder i sin högsta strålglans. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt