Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
87 KAPITLET Att se jordklotet som ett levande väsen är i princip liktydigt med att se ett väsen av vår egen art i miljonförstoring Genom det ovanstående har vi nu fått så mycket förkunskap om själva livets mysterium att det kommer att bli förhållandevis lätt att förstå meningen med följande analys av den ohygglighet som en likbränning innebär för materiens liv. Vi har alltså sett att jordklotet självt är ett levande väsen. Vi har visat på samma principers närvaro i dess organism som vi finner i vår egen kropp och som är uttryck för ett levande väsens manifestation. Vi har naturligtvis endast kunnat gå helt elementärt till väga, men har dock pekat på de områden i jordklotets organism, de naturkrafter, som vid närmare analys eller utforskning oundvikligen kommer att göra de resonemang och facit till fakta som jag påvisat angående jordjättens livsfunktioner och som – kanske för första gången – har gett läsarna en svag fläkt av förnimmelsen av ett levande väsen bakom de oceaner av krafter som han eller hon vant sig uppfatta som naturen, som himmel och jord, som kontinenter och hav, som ljus och mörker.För läsaren kan det naturligtvis finnas mycket mer att göra invändningar mot eller fråga om angående denna jordklotets identitet som levande väsen, men dessa invändningar eller frågor kan alla bara röra sig om den skillnad som nödvändigtvis måste råda mellan jordjättens och dess mikroindividers livsfunktioner med avseende på inflytandet på oss från den överliggande spiral som jordväsendet ju tillhör. Läsaren måste alltså lära sig förstå att det endast är i fråga om principerna som jordväsendet har livsfunktionerna gemensamma med honom själv men däremot inte när det gäller den materiella uttrycksformen för dem. Denna är naturligtvis obegränsad liksom kroppsformerna och kan varieras i det oändliga. I den gudomliga världsplanen är det inget allmänt villkor för intagning av föda, att detta skall ske med hjälp av kniv och gaffel eller att födan skall bestå av grova materier som sväljs ner i en speciell magsäck där matsmältningen skall börja. Detta är endast en speciell lokal metod för den materiella näringsupptagningen i världsalltet. Att denna metod inte är universums enda kan iakttas redan här på jorden genom forskning rörande växternas näringsupptagning, vilken ju försiggår på ett helt annat sätt. När jordväsendet får sin materiella föda i form av solstoff är det alltså absolut inget märkvärdigt eller onaturligt i detta, eftersom också denna form av näringsupptagning endast är en av världsalltets mångfaldiga variationer av samma princip. Även om mycket i denna uppfattning av jorden såsom ett levande väsen kan tyckas besynnerligt, måste man naturligtvis tänka på vilket oerhört stort fysiskt väsen vi här står inför och hur otillräckliga våra fysiska ögon är i förhållande till detta väsen. Allting kommer som följd härav att framstå i jätteformat, allt blir groteskt och helt utan den harmonierande och utjämnande anpassning eller sammansmältning med omgivningen som gör sig gällande i alla synfält vid den vanliga observationen av väsen i individens egen livszon och där den totala överblicken över varje enskilt levande väsens fysiska yttre finns tillgängligt i överflöd. Att se jorden som ett levande väsen är i princip nästan detsamma som att se ett väsen av vår egen art i miljonförstoring. Allting i denna uppenbarelse skulle för oss te sig lika groteskt, onaturligt och vara lika svårt att uppfatta som detaljer i ett levande väsens organism, som de realiteter vi i dag med ett ord kallar "naturen" för den begynnande andliga forskaren är svåra att uppfatta som livsfunktioner i ett levande väsens organism. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt