Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   Kap:  
(1-204) 
 
Avancerad sökning
Innehållsförteckning för Bisättning   

 

 

81 KAPITLET

Där den dräpande principen inte är en livsbetingelse är det en överträdelse av lagen om nästakärlek att praktisera den

Nu finns det kanske läsare som vill komma med invändningar och menar att vad som här sagts är alltför överdrivet, och att man i det dagliga livet omöjligt skulle kunna uppfylla kraven för ett sådant levnadssätt som här anvisats som den absoluta vägen till ljuset, till "den stora födelsen". De vill kanske framhålla att man inte ens kan koka en liter vatten utan att i stor omfattning mörda och dräpa mikroindivider, att man inte ens kan röra sig ute i naturen, nästan inte kan sätta sin fot någonstans utan att – även mot sin vilja – vara en olycksfaktor för mikrovärlden. På detta måste jag svara att naturligtvis är ingenting överdrivet i mina analyser, men det är helt riktigt att man inte kan leva här på detta klot eller i denna värld utan att dräpa och utan att vilja göra det. Jorden tillhör nämligen de klot, där den dräpande principen i stor utsträckning fortfarande är en livsbetingelse. Men den är dock i ständig utveckling, och detta i sin tur betyder, att den dräpande principen som livsvillkor är degenererande, är i avtagande, och att ett nytt livsvillkor, den livgivande principen eller kärleken, håller på att spira fram. Detta åter betyder att beroendet av den dräpande principen som livsvillkor blir mindre och mindre. I samma grad skapas på så sätt ett växande område, inom vilket den dräpande principen som livsvillkor inte längre existerar men som människorna likväl – på grund av gamla vanor, obetänksamhet och okunnighet – praktiserar och håller vid liv. Det är endast inom detta område som kärleksbudet riktas till den jordiska människan. Detta bud är inte inställt på att begära det omöjliga. Det påbjuder efterlevnad endast inom de områden där det absolut inte är en livsbetingelse att dräpa. Det är dessa områden som människan alltid måste leva i kontakt med. Det är alltså inte någon normal livsbetingelse för en människa att använda onaturliga och skadliga födoämnen och drycker. Det är inte en livsbetingelse för människan att äta animalisk föda, d.v.s. kött- och fläskprodukter. Det är inte en livsbetingelse att baktala sin nästa, att vara aggressiv, att vara fylld av hämndgiriga och onda tankar mot andra och därigenom – förutom att man förpestar luften för dessa andra – underminerar sitt eget blods magnetism och framkallar dålig hälsa. Det är heller ingen livsbetingelse att bränna animaliska ämnen, att använda animaliska ljuskällor, talgljus, julljus etc., liksom det naturligtvis heller aldrig under några som helst förhållanden kan vara en livsbetingelse att låta bränna sitt eget lik.
      Alltså finns det en mängd dräpande och ödesunderminerande områden som inte är livsbetingelser och som därför måste bekämpas av människan. Men det finns naturligtvis områden där hon måste betjäna sig av den dräpande principen till följd av jordens fortfarande låga utvecklingsstandard. Människan kan ännu inte leva enbart av fruktkött och måste därför till en viss grad intaga vegetariska födoämnen med livsenheter av så framskriden karaktär att de måste dräpas, antingen genom kokning eller vid matsmältningsprocessen i organismen, för att de livsenheter som utgör den verkliga näringen skall kunna frigöras.
      I alla sådana fall då skyddandet av mikroindividerna skulle betyda död och undergång för makroindividen, kan man inte ignorera den dräpande principen. I sådana fall står ju individen inför två former av utlösning av den dräpande principen och måste naturligtvis använda den som åstadkommer det minsta möjliga dråpet. Av två onda ting måste man välja det minst onda.
      Genom en kärleksfull och förnuftsmässig forskning behöver människan aldrig råka i tvivel om, när hon av nödvändighet måste betjäna sig av den dräpande principen och när hon inte behöver det. De områden, där hon inte är beroende av denna princip, är hennes träningsplats för avvänjning från den. Där måste hon avstå från den hundraprocentigt. Men där den fortfarande är en verklig livsbetingelse, där utgör den områden som endast jordens egen utveckling kan förändra. Där är det liktydigt med självmord för individen att ignorera den dräpande principen.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.