Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
64 KAPITLET Allt stoff är levande Varje levande väsen utgör alltså enligt ovanstående en "makroindivid" och en härskare över "mikroindivider". "Makroindividen" är det levande väsendets odödliga jag i förening med hela dess organism, vilket vill säga en kombination av fysiska och andliga kroppar eller organ. "Mikroindividerna" är den sista grundanalysen av organismens stoffmaterial, d.v.s. "livsenheterna" eller de mikroskopiskt små levande väsen, av vilka var och en av organismens kroppar uteslutande består, vare sig den är ett lik eller ännu är knuten till makrojaget. Att det överhuvud taget inte finns någon materia som inte består av "livsenheter" blir ett faktum genom den förvandling som oavbrutet försiggår i tillvaron. Denna förvandling är i sin sista instans känd som "tidens tand". Då det är ett faktum att absolut ingen materia i längden kan motstå "tidens tand" och alltså vara fritagen från förvandling, blir det också ett faktum att denna materia är "levande", ty om den inte vore just "levande" kunde den alls inte röra sig. Och utan rörelse är förvandling absolut omöjlig.Det har länge varit ett faktum inom sant logisk kunskap att ett verkligt "dött" ting är identiskt med absolut "stillhet". Men hur skulle den livsupplevelse, som nu är ett faktum för individen, bli till, om det i hans organism härskade absolut stillhet, inte alls funnes någon förvandlingsprocess? – Det skulle i så fall inte finnas något som hette barndom, ungdom och ålderdom, ja, det funnes ju överhuvud taget ingenting som hette födelse, som hette näring, mat och dryck. Vad skulle en absolut "stilla" eller förvandlingsfri organism med sådant till? – Ett "dött" ting kan inte "smälta föda", behöver ingen näring. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt