Martinus: Bisättning, kap 63.

Läs och sök i Tredje testamentet

Kap:
(1-204)

63 KAPITLET

Hur makroväsendets levnadssätt betingar kvaliteten på dess organisms mikroindivider och vad detta betyder för ödet

Mellan makroindividen och mikroindividerna finns alltså ett inbördes beroendeförhållande. Mikroindividernas "dagliga liv och leverne" visar sig i makroindividens "allmänbefinnande", medan makroindividens dagliga livsföring skapar och upprätthåller kvaliteten på skådeplatsen för mikroindividernas form av livsupplevelse, eftersom makroindividens hela organism ju är universum eller boning för dessa väsen. Om makroindividen utgör vad vi kallar "ett högt utvecklat väsen", d.v.s. ett väsen som i kraft av sin kärleksstandard, sitt stora erfarenhetsmaterial, sin intelligens och visdom lever helt i kontakt med de gudomliga lagarna, måste dess organism framstå som fullt harmonisk och sjukdomsfri, medan motsatsen är fallet med en makroindivid som är ett mindre utvecklat eller primitivt väsen, alltså ett väsen som ännu inte känner livets lagar och därför inte kan vara i kontakt med dessa och alltså fortfarande är född till att mörda och dräpa, hudflänga och skapa lidande. Dessa två slag av makroindivider representerar således olika livsbetingelser och kan inte ha samma vistelsezoner. För att kunna leva måste ju de väsen, vilkas livsbetingelser endast kan uppfyllas genom dråp, befinna sig i en zon där det finns tillräckliga förutsättningar för deras mördarförmåga. Rovdjuret mister således sina livsbetingelser, om det blir instängt på ett område som är hundraprocentigt vegetabiliskt, alltså ett område där det inte finns några djur att dräpa. På samma sätt måste det väsen, vars livsvillkor är motsatsen till att dräpa, mista sina livsbetingelser om det bleve inspärrat på ett hundraprocentigt animaliskt område. Här tänker jag naturligtvis inte på den jordiska människan, ty hon är ännu inte så högt utvecklad, utan på den färdigutvecklade människan eller "gudamänniskan".
Livet självt betingar alltså att varje väsen kommer till just den omgivning eller de zoner där det har möjlighet att få sina livsvillkor tillgodosedda. Detta är alltså livets allmänna logik. I samklang härmed blir organismernas mikroindivider också av olika natur i och med att vederbörande organismer ju också i sitt inre erbjuder högst olika livsbetingelser för dessa väsen. Mindre utvecklade makroindivider som lever i disharmoni med lagarna, och vilkas organismer därför representerar sjukdomar, lemlästningar och lidanden, erbjuder naturligtvis inte samma livsbetingelser åt mikroindividerna som de väsen, vilkas organismer representerar högsta fullkomlighet och harmoni. Det är ju också ett faktum att det inte är likadana blodkroppar, celler, molekyler o.s.v. i en människa som i ett djur, och heller inte samma slags små realiteter i ett djur som i en växt. Varje levande väsen får således mikroindivider i sin organism som i det väsentliga passar in i dess utvecklingsstandard, d.v.s. karaktärsstadium och uppträdande. Om ett väsen t.ex. har ett primitivt sätt att tänka, blir dess magnetism eller livskraft, som redan påvisats, också primitiv, vilket i sin tur gör att blodet blir av lägre eller sämre kvalitet. Detta åter skapar oundvikligen en motsvarande lägre kvalitet hos livsbetingelsen för mikroindividerna i dess organism. Väsendet får då endast motsvarande primitiva mikroindivider i sin organism, under det att en makroindivid med ett fint och högt kultiverat och kärleksutlösande tänkesätt skapar den diametralt motsatta livsbetingelsen i sin organism, skapar boning för motsvarande högt utvecklade mikroindivider. Vad detta skänker av välbefinnande och styrka, manifestationsförmåga och naturlig livsglädje för ifrågavarande makroindivid är nästan ofattbart för den vanliga jordiska människan som ännu, i förhållande till detta, lever i djupaste mörker.
Om en människa så småningom blivit drinkare och därmed fått ett outsläckligt begär efter alkohol, betyder detta alltså att hon ödelagt livsbetingelsen för de flesta av de mikroindivider som på ett naturligt sätt hörde hemma i hennes organism, och därigenom omskapat denna till en boning enbart för mikroindivider av en så robust natur att de som livsbetingelse har just dessa olyckliga förhållanden som dryckenskapen åstadkommer i denna organism. Men när en organism blir fylld med en mängd mikroindivider av lägre standard än den som eljest vore att betrakta som den naturliga för normaltillståndet i denna organism, är det givet att organismens utseende och kvalitet kommer att avvika från den standard som den skulle ha representerat om den i sitt inre varit fylld av de för dess ursprungliga tillstånd naturliga mikroindividerna. Att en sådan individ därmed i motsvarande grad mister sin naturliga rörlighet, nedsätter sin tankeförmåga och kommer längre och längre ner i primitivitet för att till slut framträda med en organism så ödelagd att den nu endast kan vara boning eller universum för mikroindivider av en så låg standard eller på ett sådant utvecklingsavstånd från makrojaget att detta helt förlorar kontrollen över organismens funktioner och beteende – en förlust som oftast slutar med döden på ett mentalsjukhus eller en vårdanstalt – detta är en av de katastrofer som ett sådant onaturligt förhållande i olyckligaste fall kan resultera i. Det är självklart att man på samma sätt genom alla andra slag av laster, onaturliga och därmed giftiga eller narkotiska njutningsmedel och tillfredsställande av onaturliga begär bryter ner sin organisms standard som boning för de naturliga mikroindividerna och därmed till slut gör den obrukbar som redskap för jagets manifestation. Att sådana olyckliga väsen – absolut alla utan undantag – i kommande liv blir hjälpta tillbaka till den naturliga tillvaron är ett faktum för den kosmiskt klarseende, men detta saknar intresse för denna boks huvudämne, och jag måste därför även här hänvisa läsaren till Livets bok.

Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.