Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
58 KAPITLET Människans förhållande till mikroväsendena i hennes egen organism är inte någon bisak vid skapandet av hennes öde Som den utvecklade läsaren kan se, är människans förhållande till sin egen organism och de i denna existerande mikroväsendena ingen bisak vid skapandet av hennes eget framtida öde eller lyckotillstånd utan är en absolut lika viktig huvudsak som hennes förhållande till övriga medväsen i tillvaron. Emedan hennes organism också efter döden är boning för organiska mikroväsen, blir alltså hennes ansvar för sin egen begravning och därmed för dessa små individers öde inte – som den ovetande människan nu föreställer sig en ren bisak, utan en oundviklig huvudfaktor. En ytlig eller nonchalant inställning i denna fråga – som yttrar sig som onaturlig och plötslig tillintetgörelse av organismen t.ex. i form av "likbränning" – kommer oundvikligen att utestänga individen, om inte från en glimtvis ockult begåvning, så dock från den fundamentala upplevelsen av "den stora födelsen" och den därmed förbundna permanenta "kosmiska klarsynen" eller totala överskyggningen av "den heliga anden". Människan kan aldrig komma att helt få "se Gud", så länge hennes egen utstrålning förmörkar vägen till livsupplevelse för de naturliga mikroväsendena i hennes egen organism eller så länge hon genom primitivt eller mörkt tänkesätt utestänger den närande livskraft som en högre tankeform eller en permanent kärleksuppfattning till allt och alla ger. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt