Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
55 KAPITLET När väsendet får för litet sömn När en människa vaknar innan hon är utsövd, är skadorna eller brotten i nerverna alltså inte helt reparerade eller läkta. När hon vid sitt uppvaknande och den därmed inträdda tankeprocessen på nytt sänder "ström" eller "magnetism" genom nerverna, kommer detta att betyda smärta eller värk här och där i kroppen, emedan nerverna på grund av sitt oläkta tillstånd är ömma, ja, nästan att betrakta som sår. Vid ett ständigt för tidigt uppvaknande blir dessa "sår" aldrig läkta. Men sår som aldrig blir läkta utan får lov att växa vidare blir lätt infekterade eller mottagliga för sjukdomar som kan sluta med en katastrof för individen – och så är det även med de överansträngda nerverna. En ständig brist på vila eller sömn kommer oundvikligen att till sist få nerverna att bokstavligen framstå som "trasiga" eller "sönderslitna". Genom ett sådant "ledningsnät" kan "tankemagnetismen" endast med svårighet befordras, vilket i sin tur medför en press på hjärnan och yttrar sig som huvudvärk varje gång individen försöker tänka eller arbeta med hjärnan. I de fall då blodet inte får full kvantitet magnetism och då denna dess sparsamt tilldelade magnetism inte kan vara av någon högre kvalitet som "livskraft" betraktad, eftersom individen under föreliggande omständigheter inte kan befinna sig i något högt och lysande tankeklimat utan snarare rör sig i självanklagelsernas, samvetsförebråelsernas och melankolins mörka och dystra dimvärld, är det givet att individens hela organism snabbt är på väg mot svåra lidanden, mot sin egen domedag och undergång. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt