Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
54 KAPITLET När väsendet underminerar sin sömnförmåga Men det är inte alltid som detta uppvaknande förnims som enbart välbefinnande. Ibland ledsagas det av svåra smärtor i alla lemmar, huvudvärk och allmän olust. Vad kan nu det bero på?Ja, av det ovanstående inser läsaren lätt att man genom sitt förhållande till sömnen kan åstadkomma obotlig skada på sin organism och därmed ett motsvarande "attentat" mot sitt välbefinnande. Om en människa inte respekterar sin trötthet eller sömnighet utan kämpar emot – vilket ju mycket ofta sker i sådana fall då hon använder den tid då hon borde sova till nattliga utsvävningar eller festande, och ändå skall passa sitt arbete dagen därpå, eller då en människa på grund av fattigdom måste använda en onaturligt stor del av dygnet till arbete – då får hon alltför litet sömn. En sådan människa blir inte utsövd. Hon kommer inte i säng så tidigt att skadorna kan bli helt reparerade och nerverna helt läkta till den tidpunkt då hon åter tvingas stiga upp. Hon kan alltså inte vänta tills hon är utsövd och hennes uppvaknande sker av sig självt på ett naturligt sätt, utan har måst vänja sig vid ett ständigt onaturligt uppvaknande. Detta uppvaknande sker i de flesta fall med hjälp av "väckarklocka" eller genom en annan persons "påstötning". Men det onaturliga uppvaknandet kan också bli så vanemässigt att det kan äga rum helt av sig självt, vid en given tidpunkt, utan någon som helst yttre påverkan. Ett sådant tillstånd är endast uttryck för att individens sovförmåga redan är försvagad, är på retur. Sömnförmågan skall helst kunna garantera individen att hela hans sömnbehov tillgodoses i ett enda sträck, vilket alltså vill säga utan något som helst avbrott. Att vänja sig vid att vakna med konstlade medel är detsamma som att öva våld mot sin sömnförmåga. Och detta "våld" – hur oskyldigt det än kan te sig – vare sig det sker med "väckarur" eller genom ett annat väsens vänliga "påstötning" – är i tusentals fall den första späda begynnelsen eller inledningen till det som senare i livet för många människor betyder "sömnlösa nätter". Dessa människors "uppvakningsförmåga" har så småningom utvecklats mer och mer för att till slut bli så allt dominerande i medvetandet, att den för själ och kropp sundhetsbefordrande, styrke- och vilogivande naturliga "sömnförmågan" endast finns kvar som "ruiner" eller "brottstycken" av sitt ursprungliga tillstånd. Dessa människor kan nästan inte alls sova. Det är ju självklart att detta tillstånd, utan skickliga helande åtgärder, betyder nedbrytning och undergång för ifrågavarande väsens fysiska framträdande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt