Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
39 KAPITLET Den nya forskningsmetoden och avsöjandet av universums och därmed det levande väsendets hemlighet, mystik och identitet Att anstränga sig för att finna livets hemlighet eller nyckeln till tillvarons gåta på de vida mer otillgängliga mikroskopiska "stjärnorna" eller "atomerna", på främmande klot eller planeter, är absolut överflödigt, är att "gå över ån efter vatten", eftersom gåtans lösning i långt större och mer omedelbar form uppenbaras genom jordklotet, den uppenbarelse av "stjärnors", atomers, solars och planeters högsta analys, som av Försynen är anpassad för jordiska sinnen.Detsamma gäller om man vill utforska en vintergata, som ju utgör en "stjärnhop" eller en utvidgad kombination av stjärnor. Forskaren bör då inte rikta sin fysiska syn mot en vintergata ute i världsrymden. Den är alltför otillgänglig för de jordiska sinnena, vilket tydligt framgår av att den vid en sådan sinnesinriktning aldrig någonsin kan ge en annan analys än en samling stjärnor, nebulosor, lysande materia. Att se vintergatan som en samling stjärnor eller ett lysande töcken är inte någon grundanalys, det ger absolut inte någon bild av universums hemlighet eller livets mening. Nej, forskaren måste rikta blicken in mot det vintergatssystem som genom "Guds korrespondens" är anpassat till hans sinnen eller iakttagelseförmåga. Ett sådant "vintergatssystem" har han i sin egen organism – som i realiteten inte endast är "en samling stjärnor" utan också visar denna "samling stjärnors" bestämmelse, avsikt och ändamål. Den grundanalys som forskaren således här kommer fram till gäller för vilken självständig stjärnhop som helst. Detta vill återigen säga, att stjärnhimlens otaliga vintergatssystem, alla utan undantag, är identiska med levande väsens organismer, synliga för forskaren i ett sådant jätteformat att de enskilda atomerna och elektronerna i form av solsystem och planeter i dessa organismers materia blir synliga. Materiens "urtöcken" har här blivit till "Guds korrespondens". När människan i sin dagliga tillvaro iakttar ämnen, materia, former och ting, landskap, himmel och hav, levande väsens organismer o.s.v. vill det alltså säga att hon här ser "urtöcknet" i ett sådant jätteformat, att dess enskilda stjärnor, atomer och elektroner försvinner i mängden. Det är denna mängd som gör "urtöcknet" synligt som "stoff", som "materia". Genom materien formas så de dagliga detaljerna i individens livsupplevelse. Upplevelsen av livet blir alltså identisk med Guds avslöjande för individen av stjärnhoparnas, vintergatornas, atomernas och elektronernas, eller makrokosmos och mikrokosmos hemlighet. Men detta avslöjande är detsamma som avslöjandet av det levande väsendets hemlighet, mystik och identitet. I kraft av eviga lagar ligger det alltså för det utvecklade levande väsendet inom möjligheternas gräns att se materiens eller stoffets grundanalys eller "urtöcknet" genom att rikta blicken mot himlen, mot stjärnorna, och att se stjärnornas hemlighet, bestämmelse och ändamål genom att rikta blicken mot jorden, mot materien, mot stoffet, mot blodet, i en sådan grad, att man åter ser "urtöcknet", stjärnorna, solarna eller den lysande periferi som alltså i detta fall vill säga atomerna och elektronerna eller mikrokosmos. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt