Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
38 KAPITLET Den nya forskningsmetoden och vetenskapen Genom det ovanstående har vi erfarit att livets högsta logik tvingar forskaren att erkänna "överfysiska" realiteter hos det levande väsendet såväl som bakom alla former av rörelse eller skapelse i naturen. Och den tidigare nämnda vetenskapliga kursändringen kommer alltså att bestå i att vetenskapen så småningom blir direkt inställd på dessa "överfysiska" realiteter i stället för på de rent materiellt-fysiska realiteter som den nu i huvudsak är inställd på. Den nya forskningsmetoden kommer alltså att vara direkt inställd på "det levande något", vars existens forskaren enligt den högsta logiken kommer att erkänna som grundval för all vidare forskning. Emedan forskaren själv är identisk med detta "levande något", kommer hans eget liv att vara det objekt som ligger honom närmast eller är mest tillgängligt för denna forskning. Den nya forskningsmetoden blir därför mer och mer baserad på människans kunskap om sig själv, hennes kunskap om sin egen överfysiska natur, ty i denna överfysiska natur ligger hela livets mysterium uppenbarat.Den nya vetenskapen blir så småningom förtrogen med att stjärntöcknet i mikrokosmos såväl som i makrokosmos i sin grundanalys som universums "urstoff" är precis detsamma överallt i världsalltet, på samma sätt som vatten är vatten överallt i samma flaska eller kruka. Och liksom man för att få en analys av vattnet inte behöver hela flaskans innehåll, utan endast ett helt litet prov därav, så behöver man inte heller inom den nya vetenskapliga forskningsmetoden alla stjärnhopar i hela universum för att erhålla absolut kunskap om dess sanna natur och analys. Även här är endast ett litet "prov" fullt tillräckligt. Och ett sådant litet riktigt "prov" på universums stjärnhopar har varje levande väsen medfött i form av sin organism och sitt medvetande samt i sin anknytning till den planet eller det klot som väsendet befinner sig på. Den jordiska människan har alltså på nära håll, i form av jorden, en "stjärna" i stort och handgripligt format. Hon kan alltså genom att studera jordklotet se livets utveckling på en "stjärna", d.v.s. den minsta partikeln i "urnebulosan", helt oberoende av vilken storlek den må ha som planet eller klot. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt