Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
33 KAPITLET Materialistens livsåskådning Med "materialister" skall här alltså förstås människor vilkas högsta kunskap endast kan utgöras av facit i mått, vikt och hastigheter. Någon kunskap om dessa realiteters djupaste orsak har de inte, emedan de orsaker de påvisar alltid visar sig vara identiska med nya mått, vikter och hastigheter i det oändliga. Men då dessa materieforskare alltså överallt endast kommer fram till mått, vikt och hastigheter, endast kommer fram till vibrationer eller rörelser, når de inte till själva "det levande" eller livet. De fortsätter att leva i en gränslös okunnighet om denna tillvarons största huvudfaktor. Det levande väsendets analys består för dem endast av gram, vibrationer och rörelseformer. Det levande väsendet framträder alltså för dem endast som en kombination av kemikalier, syror, ämnen eller materier. Att denna kombination kan tänka, handla, skapa eller manifestera är de ännu i utomordentligt stor utsträckning oberörda av, emedan de i samma utsträckning ännu inte erkänner överfysiska krafters närvaro. Men då de inte erkänner överfysiska krafters närvaro lever de i realiteten – om än i viss mån omedvetet – i den föreställningen att en samling kemikalier, syror, ämnen eller materier kan – tänka, handla, skapa och manifestera eller visa prov på intelligens och känsla. Detta blir så mycket mer en fantastisk och i högsta grad ovetenskaplig uppfattning, eftersom man inte i något enda fall kan finna de ovannämnda egenskaperna hos materien utanför det levande väsendet.Man har ännu aldrig sett, och kommer aldrig någonsin att få se, att ett visst antal gram av den ena eller andra sortens kemikalier eller materia vid blandning med andra sorter strax börjar tänka och handla, blir till ett levande väsen. Men då kemikalierna inte gör detta, blir det därmed uppenbart att det levande väsendet är något annat och mera än en samling materia, och att det just är detta "andra", som är det skapande, det viljemanifesterande, det intelligens- och känsloavgörande. Att förneka detta "skapande något" är att förneka "skaparen". Men då skapelsen överallt icke desto mindre är ett ovedersägligt faktum, är ett förnekande av "skaparen" i realiteten detsamma som ett indirekt påstående att tingen skapar sig själva. Och detta indirekta påstående är den svaga punkten i materialisternas uppfattning om tillvaron, eftersom det i längden alls inte kan tillfredsställa individens medfödda religiösa behov och vetgirighet. Det kolliderar nämligen överallt med den växande intelligensen eller logiska insikten. Att en sak kan bli till av sig själv, att en samling kemikalier, syror och vätskor kan få vilja, kan bli tänkande och skapande, detta är en uppfattning som aldrig någonsin kan byggas på logik. Vad menar man t.ex. om en man som vill påstå, att en stol har blivit till utan "stolmakare", en klocka utan urmakare, en kostym utan skräddare, en bok utan författare o.s.v.? – Skulle man inte tro att han hörde hemma på ett mentalsjukhus? – Och dock skulle han inte vara ett enda steg längre från logikens lagar än den "vetenskapsman" som påstår att det inte finns något "överfysiskt" hos det levande väsendet och att detta alltså inte utgör någon odödlig livsfaktor utan helt enkelt endast utgör en samling materia, ty det är ju just ett faktum att denna samling materia är minst lika intelligens- eller förnuftsmässigt uppbyggd som en stol, en klocka, en kostym eller en bok, ja, dessa realiteter kan nästan räknas som ingenting i jämförelse med det hårfina system och de ändamålsenliga anordningar som det levande väsendets uppbyggnad representerar. Men uppfattningen att ändamålsenliga anordningar har uppstått av sig själva, uppstått helt utan något tänkande eller någon förutbestämd plan, kan aldrig någonsin i sin verkliga analys vara uttryck för "vetenskap". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt