Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
204 KAPITLET Den fullkomliga bisättningen I denna ljusa och strålande framtidsvärld – varifrån man således kan blicka tillbaka på våra dagars primitivitet och ofullkomlighet – kommer varje död människokropp att bli bisatt under för den verkliga människan ståndsmässiga former, vilket vill säga i enlighet med naturens lagar, och på ett sätt som för mikroindividerna i kroppen och för denna kropps förutvarande jag eller ande är harmoniskt och lyckligt.Kroppen kommer att läggas i sin därtill ägnade konstnärligt och vetenskapligt utförda sarkofag och placeras i något av världsstatens eller folkens "gemensamhetsmausoleer". Här kommer den att förvaras så länge som det animaliska, organiska livet i liket ännu har betingelser att där kunna vidmakthålla sin tillvaro. När dessa betingelser upphört kommer endast en sorts mineralliv att existera i liket. Då denna sorts livsenheter eller mikroindivider medvetandemässigt är oberörda av yttre fysisk påverkan – dock inte av eld – kommer liket, sedan det organiska livet däri är utdött, att bli riktigt begravt under särskilda, ändamålsenliga förhållanden som på humant sätt kommer att befrämja dess naturliga upplösning. Och så finns då denna kropp inte mer. Ett universum, ett stjärntöcken, en härskara av solar med bebodda världar i form av mellan- och mikrokosmos har fullgjort sitt kretslopp, har gått över i en högre världs strålande atmosfär med hjälp och bistånd av sin egen makroindivid. Men över de mörka ödemarkerna lyser och strålar gemensamhetsmausoleernas vita torn och kupoler mot himlen som monument över kärleken. Fredens ängel har gått över världen. Och där han gått fram finns "döden" inte längre, "ej heller skrik eller plåga". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt