Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
202 KAPITLET När alla jordens nationer blivit en stat, och all världens människor blivit ett folk När alla nationer är provinser i en stat, finns det i verkligheten endast ett folk i världen. Men när det endast finns ett folk i världen, finns det ingen att föra krig mot, ingen att sätta tullgränser för, ingen stat att köpa av, ingen stat att sälja till. Ett folk är i princip att likna vid en individ. En individ kan inte "handla" med sig själv. Pengarna mister grunden för sin existens, blir helt överflödiga. Den i högsta grad vetenskapliga administration som kommer att regera i världen kan inte vidmakthålla eller tillåta den naiva och helt ologiska tradition vi känner till under benämningen "affärsverksamhet", som i verkligheten endast är maskerad plundring, ett medel genom vilket onaturliga eller kamouflerade näringsgrenar kan vidmakthållas. Onaturliga näringsgrenar åter betyder metoder där individen kan tillägna sig värden utan att prestera något arbete. En man köper t.ex. ett hus och betalar en viss summa pengar för detta. Omedelbart därefter säljer han det och får den dubbla summan för huset utan att ha utfört något som helst arbete för det uppkomna överskottet. Den spekulation eller övertalningskonst han kanske har måst visa prov på för att uppnå detta resultat har absolut ingenting att göra med vad framtidsstatens människor kommer att kalla hederligt arbete. I denna stat kommer därför inte alls några transaktioner av denna sort att kunna äga rum, eftersom man nämligen där för länge sedan har avskaffat allt vad "pengar" heter. Endast "arbete" kan existera som betalningsmedel. Alla människor äger materien, jorden, materialen. Men det kostar "arbete" att göra dessa material brukbara i mänsklighetens tjänst. Detta är den enda naturliga skiljemur som finns mellan individen och världen. Med hjälp av pengar kan människorna i våra dagar köpa sig fria från det "arbete" som behövs för att göra materialen användbara för livsuppehället. Resultatet blir att de som inga pengar har måste utföra inte endast arbetet för sin egen existens utan också det arbete de besuttnas liv eller existens kostar. Detta i sin tur medför att de förstnämnda blir utslitna, obildade och gamla långt i förtid, medan de andra blir "överkultiverade", makliga, loja och högfärdiga. Vissa undantag härifrån finns naturligtvis. Men i det stora hela är penningsystemets följder just som här beskrivits. Detta primitiva onda kommer inte att tolereras i världsstaten. Allt kostar "arbete" men inte "pengar". Arbetsförmåga och arbetskraft kommer det alltid att finnas tillräckligt av i världen, och i all synnerhet som man i framtiden i vida högre grad än vad nu är fallet skall förstå att använda maskiner och övriga tekniska hjälpmedel. Vi ser ju också, hur oerhört stort överskottet på arbetskraft är i våra dagar, vilket för många betyder undergång och skapar arbetslöshet, fattigdom och revolution. Det osunda dagdriveri som miljoner människor i våra dagar är prisgivna åt kan omöjligt förekomma i en värld där inga "pengar" finns och där det enda betalningsmedlet heter "arbete". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt