Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
196 KAPITLET Om man längtar till högre tillvaroplan, eller om man är nöjd med det plan man lever på Har man längtan till ett sådant tillvaroplan, ja, då måste man redan här öva sig i det tillvaroplanets lagar och principer, dess speciella manifestationsformer och livsbetingelser, samtidigt som man naturligtvis måste vänja sig av med de mörkerbefordrande böjelser och vanor som utan att vara livsbetingelser likväl praktiseras av människorna här på jorden och genom vilka man hålls bunden vid sorgens och lidandets plan.Men är man nöjd med sin nuvarande jordiska tillvaroform, är man lycklig med att slakta, dräpa, jaga och förfölja, är man lycklig med att erövra och förtrycka, med militarism eller krigiska företeelser, är man lycklig med att vara skarprättare eller bödel, är man lycklig vid tanken på likbränning o.s.v., ja, då kan man lugnt fortsätta. Då tillhör man de födda redskapen för utlösning av dessa processer, vilka är lika oumbärliga i den samlade gudomliga världsplanen som de högre världarnas manifestationsformer. Dessutom är den lyckokänsla som de nämnda jordiska processerna skänker endast uttryck för att den individ, i vilken den föds eller existerar, ännu bara kan föras till Fadern, till visdomen och kärleken, genom de verkningar som de nämnda primitiva processerna förorsakar. Det härav skapade framtida robusta ödet är då för sådana väsen den enda existerande verkningsfulla gudomliga undervisningen. Den högsta visdomen, den andliga vetenskapen eller "den heliga anden" kommer här helt till korta, kan av samtliga dessa väsen ännu endast uppfattas som fantasi eller overklighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt