Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
188 KAPITLET Den jordiska människan lever på en mängd dräpande traditioner och föreställningar som för länge sedan upphört att vara livsbetingelser Den jordiska människan är alltså genom sitt beroende av den dräpande principen bunden till djurriket. Men detta beroende blir genom utvecklingen mindre och mindre. Detta vill säga att förmågan att övervinna beroendet av den dräpande principen blir allt större. Den är alltså mycket större hos människorna än hos rovdjuren. Människorna behöver inte leva av animalisk föda, vilket däremot är absolut nödvändigt för rovdjuren. När människorna icke desto mindre äter animaliska födoämnen såsom kött, blod och fett, är det absolut inte baserat på någon livsbetingelse, utan på en från fordom nedärvd vana, som de på grund av sin förhållandevis alltför höga utveckling bara kan ha de allra största fördelar av att vänja sig av med. De måste alltså förkovra sig när det gäller vegetariska näringsmedel. Men inom dessa finns också områden där man fortfarande, som tidigare nämnts, i fråga om blad, stjälkar och rötter, är beroende av den dräpande principen. (Närmare definierat i boken "Den fullkomliga födan".)Men alldeles som den jordiska människan har en nedärvd vana vid den nämnda primitiva eller animaliska födan, har hon också ärvt en mängd andra traditioner och föreställningar från sina primitiva och längesedan svunna tider, t.ex. häftighet, svartsjuka, avundsjuka, hat, hämndbegär o.s.v., vilka i dag inte heller är livsbetingelser utan endast gammal vana. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt