Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
186 KAPITLET En zon där iakttagande av kärlekslagen endast kan ske som "det minst onda", och en zon där inga hinder finns för att leva enligt denna lag Den jordiska människan kan ännu inte leva enbart av frukt och måste därför fortfarande äta blad, stjälkar och rötter av växter för att kunna existera. Hon är alltså här nödsakad att överträda det femte budet därför att det är en livsbetingelse. Hon skulle dräpa sig själv, om hon inte dräpte just växterna och använde dem till näring eller föda. Och att vålla sin egen död är också en överträdelse av det femte budet. Vi ser alltså här att inom de områden där överträdelsen av kärlekslagen ännu är en livsbetingelse kommer själva iakttagandet av lagen att främja den dräpande principen. Så att om man lever enligt kärlekslagen på de nämnda områdena, är det något "ont", liksom det på sätt och vis också är något "ont" om man inte lever enligt den. Men av två oundvikliga "onda ting" bör man välja det minst onda. Att individens livsupplevelse betingas av det ena eller andra oundvikliga "onda" är just den omständighet som skiljer den primitiva zonen från den fullkomliga. I den högsta tillvaroformen existerar inga hinder för en efterlevnad av kärlekens stora bud. Där har alla övervunnit de djuriska traditionerna. Där har alla väsen en organism som uteslutande kan användas som redskap i kärlekens tjänst. De medfödda naturliga anlagen är där endast och allenast kärlek, visdom och salighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt