Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
18 KAPITLET Den materiella vetenskapen "står och stampar" när det gäller kunskap om andlig materia Materien är alltså i sin djupaste analys en kombination av stjärnor. Den är en nebulosa, en vintergata. I detta system, i denna nebulosa befinner sig det levande väsendets "jag". Men i kraft av sitt "X2" eller den gudomliga skaparprincipen upplever "jaget" denna nebulosa som "formernas värld", som förnimmelsen av livet. Och där denna förnimmelse är svagast, eller tunnast, i den yttersta periferin av denna formernas värld, där upphör den att vara fast materia. Där blir urformen synlig, där börjar nebulosan. Där ser man himlakropparna, solarna och planeterna. Där blir allting till stjärnor. Där blir materien lysande. Men i kraft av "X2" existerar här ännu perspektivprincipen, och vissa stjärnor framträder som stora och utgör tillsammans "makrokosmos". Andra framträder som mikroskopiska, är inte direkt tillgängliga för det fysiska ögat. Men genom vetenskapliga metoder och beräkningar håller vetenskapen nu på att nå botten i formernas världs periferi nedåt i det lilla, har kommit till "atomerna" och "elektronerna", som ju utgör solar och planeter i mikroskopiskt format och räknas som beståndsdelar i "mikrokosmos". Vidare materiell vetenskaplig forskning kommer här endast att leda till "strålar" och "vågor". Men "strålar" och "vågor" är ju "lysande materia", och "lysande materia" är detsamma som ett slutet system av myriader av – "lysande partiklar". Men ett slutet system av myriader av lysande partiklar är ovillkorligen detsamma som – "en nebulosa". Den materiella vetenskapliga forskningen, som ju i realiteten är den första späda begynnelsen till utlösning av "den heliga anden" – vilket återigen är detsamma som absolut vetande – har här nått fram till sin nuvarande forskningsmetods allra sista facit: nebulosan. Överallt där man observerar enligt denna forskningsmetod kommer man nu att som resultat få endast detta svar: lysande materia eller nebulosor. Denna forskningsmetod håller alltså på att komma in i en fas, där den är helt oförmögen att ge mera – ge nytt vetande. Att materien här och där utgöres av strålar och vågor, är lysande materia, är nebulosor, kan inte vara någon nyhet, frånsett första gången då det blev känt. Att vetenskapen alltså kommer till samma slutresultat i det oändliga visar endast att den börjar "stå och stampa", inte kan komma vidare. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt