Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
170 KAPITLET Jagets förhållande till sin själlösa fysiska kropp eller liket När jaget eller individens verkliga väsenskärna har flyttat sin koncentration eller sitt dagsmedvetande från den fysiska till den överfysiska eller andliga kroppen, blir den fysiska kroppen, det kasserade redskapet för fysisk upplevelse, kvar på det fysiska planet. Detta redskap, eller "liket" som det kallas, blir således i allmänhet uppfattat som ett slags ovidkommande materia som det är bäst att göra sig av med så snabbt och lättvindigt som möjligt. Och orsaken till detta är just den att "liket" inte är något "lik" i verklig bemärkelse. Det rymmer i sig självt en mycket stor kraftkoncentration som i form av förruttnelse kan komma till utlösning från det ögonblick då ifrågavarande kropp just blivit ett "lik". Denna utlösning härrör således inte från kroppens eller likets upphov. Från det ögonblick "döden" inträder är kroppen blott ett yttre ting för sin ursprungliga ägare. Men detta hindrar inte att den tidigare ägaren från sin överfysiska tillvaro fortfarande kan hysa utomordentligt starka känslor för kroppen. Den rymmer så många minnen. Den har varit hans "fartyg" i både med- och motgång, i glädje och sorg. Dessa känslor kan alltså vara mycket starka och som följd härav bestå mycket länge. Man skall därför inte tro att den "avlidne" är helt oberörd av vad som sker med liket. Denne kan nämligen om han är "andligt klärvoajant" (d.v.s. från det andliga planet kan se fysiska företeelser, liksom man vid "fysisk klärvoajans" från det fysiska planet kan se andliga företeelser) fullständigt följa allt som händer med liket. Och även om vederbörande inte är utrustad med nämnda förmåga, så kan han dock genom likets mikrovärlds samlade astrala eller överfysiska liv indirekt följa varje process med liket. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt