Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
167 KAPITLET Varför varje form, ting eller föremål måste åldras, förvittra och förgå Vid födelsen börjar en individs koncentration av kroppssamspelet i särskild grad göra sig gällande i den fysiska delen av organismen, även om denna helt visst har sin speciella begynnelse under den sexuella förbindelse mellan individens föräldrar som utlöste jagets konception. Efter konceptionen och födelsen går koncentrationen av kroppssamspelet mer och mer över på individens fysiska del, hans fysiska gåvor, talanger eller anlag. Och den nya fysiska kroppen utvecklas i förhållande härtill. Men som tidigare nämnt kan koncentrationen av samspelet inte bestå i evighet. Materien som kroppen är uppbyggd av är levande väsen, mikroindivider under ständig utveckling. Denna utveckling kommer till slut att spränga kroppskombinationen. Därför kan ingen kropp för evigt bestå av samma materia. Då all materia, alla ämnen, mineraliska såväl som animaliska, alltså är levande, samarbetar de i en växelverkan med all yttre påverkan, helt oberoende av vilken form eller kombination de utgör materia för. Det är denna omständighet som gör att formen, kombinationen, till slut måste gå under och att varje ting, varje föremål som i realiteten endast existerar i kraft av sin speciella form eller kombination, måste "åldras", "förvittra" och förgå, medan stoffet ständigt är lika aktivt, endast blir omvandlat, bundet och fasthållet i nya former, nya kombinationer. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt