Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
152 KAPITLET När Johannes döparen och Kristus kunde inkarnera på jorden efter en tidigare tillvaro här, varför skulle detta då vara omöjligt för andra väsen – helt bortsett från det faktum att en evig tillvaro är omöjlig utan reinkarnation För att det ovanstående inte skall vara blott ett påstående, måste Jesus alltså ha existerat innan det nuvarande fysiska jordklotet blev till. Jesu fysiska kropp, vars ålder i förhållande härtill inte ens är att likna vid en dagsländas livslängd utan endast framstår i ett rent mikroskopiskt perspektiv, kan alltså inte ha varit hans sanna väsenskärna. Denna måste ha existerat i en helt annan materia, en materia av icke-fysisk natur. Var och i vad skulle den annars ha existerat under de otaliga miljoner år som föregick dess inkarnation i den fysiska kropp som världen kallar "Jesus av Nasaret"?Bibeln förkunnar alltså genom detta, att både Jesus och Johannes hade existerat innan de framstod i sina kända fysiska inkarnationer och att var och en av dem från denna existens varit i stånd att inkarnera i fysisk materia, framträda här i världen som ett litet nyfött barn, växa fram till ungdom och mandom o.s.v. utan de minsta tecken till avvikelser från de symtom och uttryck, varmed livet ger sig till känna i alla andra fysiska väsen. Men när två individuella väsen således erkänns ha haft en överfysisk existens, varifrån de kunnat inkarnera i kött och blod, varför då förneka att alla andra väsen i kött och blod haft en överfysisk existens före sin nuvarande jordiska tillvaro? – Varför skulle endast två individuella väsens kärnor vara av en överfysisk natur och miljoner andras inte vara det? – Skulle alla levande väsen i denna omätliga massa blott vara fysiska materiekombinationer? – Hur blir det då med det i religionerna mycket omtalade "eviga livet"? Ett liv som har begynnelse är inte "evigt", kan aldrig någonsin bli "evigt". "Evigt" är detsamma som "oändligt". "Oändligt" återigen är detsamma som "omätbart". Men ett liv med "begynnelse" är i högsta grad "mätbart" genom att man just har denna "begynnelse" som utgångspunkt och bas för uppmätningen. De jordiska väsen som efter döden "får evigt liv" skulle alltså efter detta – i "himlen" – alla ha en "ålder". Men en levnadstid som kan uttryckas med en ålder, ett väsen som kan sägas vara så eller så gammalt, har ju ingenting med ett "evigt liv" att göra. Ett sådant väsens liv är ganska timligt, jordiskt och vardagligt. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt