Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
140 KAPITLET När man inte har förmåga att vara i kontakt med världsplanens logik Alla levande väsen är oumbärliga enheter, var och en avsedd att uppfylla en viss bestämd, ändamålsenlig del av världsplanens logik, vilken i sin högsta instans just betingar kärlek eller upplevelse av det absolut fullkomliga livet. Men när denna logik inte praktiseras, uppstår det en brist i världsplanens fullständiga genomförande, vilket med nödvändighet måste ge utslag i en motsvarande mindre fullkomlig manifestation av tillvaron. Disharmoni och lidande uppstår. Världsplanens logik betingar alltså att kärlek och fullkomlighet är identiska med vissa bestämda verkningar av vissa motsvarande föregående orsaker. Om det levande väsendets manifestationer eller handlingar inte blir identiska med dessa orsaker – som i realiteten utgör uppfyllandet av världsplanens logik – kan det inte heller få uppleva dessa verkningar. Och då dessa utgörs av kärlek och fullkomlighet, blir varje väsen således hindrat från att uppleva dem i samma grad som det självt saknar förmågan att vara i kontakt med världsplanens logik. Det gör inte saken bättre eller lättare att det är många som befinner sig i samma situation. Verkningarna av en individs avvikelse från sin bestämmelse i världsplanen upphör inte för att tusentals väsen begår samma fel eller för att misstaget i god "tro" praktiseras som religion, allmän moral eller som skick och bruk. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt