Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
128 KAPITLET En dekoration med avskurna blommor är i verkligheten en mordgloria som döljs av växtens vackra färger och prakt Så länge den jordiska människan fortfarande i kraft av suggestionen jagar och dräper djuren – som dock står henne förhållandevis nära i utveckling – flår dem, river ut deras inälvor och förtär deras lik, skall man inte vänta sig mycken förståelse eller pardon när det gäller växterna eller de vegetabiliska formerna av levande väsen, som ju står det mänskliga utvecklingssteget ännu fjärmare än djuren, och vilkas identitet som levande och kännande väsen därför är ännu svårare att fatta och förstå. Dråp och lemlästning av blommor förekommer då också vid nästan varje tänkbart tillfälle i den jordmänskliga tillvaron, vid varje hyllning, vid varje ynnestbevis. Och ju mer berömd eller socialt framstående en person är, desto större mordgloria i form av avskurna blommor – amputerade växtlemmar – uppvisar hans födelsedagar och jubileumsdagar, hans begravningsceremoni och hans kista. Ja, till och med själva graven fylls ibland med mängder av dessa avrivna växtlemmar – organiska kroppsdelar av levande väsen. Suggestionens mörker är totalt. Mordglorian döljs under ceremonin av blommornas fortfarande sköna doft och leende färgprakt. Ty detta har växterna gemensamt med alla andra levande väsen som står i nära kontakt med de högsta världarna (växten har sitt dagsmedvetande i "salighetsriket", se Livets bok stycket 183) att de till och med i dödskampen alltjämt utlöser sitt gudomliga leende och värmer sina bödlar eller mördare med denna sin allomfattande strålande välsignelse. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt