Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
125 KAPITLET Människor som hånar dem som inte nänns plocka blommor är andligt sovande väsen På mänsklighetens väg från okunnighet till kunskap har vi här passerat frågan om "likbränning" och befinner oss nu alltså vid en punkt, där frågan om "avskurna blommor" blivit aktuell.Men då detta, att skära av eller plocka blommor, liksom uppfattningen att växten är oberörd av denna lemlästning, är en mångtusenårig tradition, är det naturligtvis många människor som inte alls kan följa med i dessa analyser utan endast kan betrakta dem som fantasier, som överdrifter, som naivitet, och som därför överlägset och hånfullt drar på smilbandet. Men aldrig har väl ett hånleende mera direkt riktat sig mot sitt eget upphov och mera ofördelaktigt avslöjat detta upphov för det verkligt vetande väsendet. Är inte detta leende, är inte varje förhånande av dem som inte nänns plocka blommor ett suggererat väsens sömngångaraktiga slag i tomma luften efter en eller annan inbillad realitet, som fullständigt saknar intellektuell grund? Baserar sig inte ovilja, hån och motstånd mot "icke blomsterplockare" uteslutande på det förhållandet att blomsterplockningen är en mångtusenårig tradition som de allra flesta av jordens människor tar del i? – Men att påstå eller mena att en handling är riktig, därför att den är tradition, att den blivit till skick och bruk, blivit mode, att förklara den som absolut fullkomlig eller ofelbar blott av den anledningen att den utövas av så många människor, detta har absolut inget med intellekt eller vetenskap att göra, Tvärtom är de nämnda realiteterna just de utlösande momenten för suggestion, de utgör näring för "flocktendensen" och gör därför individen andligt sovande. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt