Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
121 KAPITLET Det senapskorn ur vilket himmelriket växer fram på jorden Men efter hand som utvecklingen går vidare, växer individerna ut ur denna suggestion, får sitt logiska sinne eller sitt tänkande mer och mer frigjort från flockens eller flertalets mening, börjar att hålla sig mer till verkligheten än till flocken. Detta medför naturligtvis ofta att sådana avvikande individer blir misstrodda och förföljda av flocken. Och detta obehag får naturligtvis mången att dröja med att officiellt erkänna sin faktiska mentala inställning.Men däremot finns det lyckligtvis andra väsen som är längre framskridna och som därför inte är rädda för flockens skärseld. För dem är sanningens avslöjande och praktiserande det absolut enda som mentalt bestämmer deras framträdande, helt oberoende av vilket lidande, spott och spe och förtal de utsätts för av den ovetande hopen. Denna ståndaktighet medför visserligen att de står ensamma i en ny flock, men i denna flock är det inte flertalet eller mängden som är bestämmande, utan där är det uteslutande varje enskild individs nya erövring av den absoluta sanningen, som är den enda härskande manifestationskraften. I dessa faktas solklara dagsljus blir den enskilde eller minoriteten till "den lilla tuva som välter det stora lasset", det lilla moment som befordrar världsåterlösningen för det stora flertalet, befriar hopen från okunnighetens och suggestionens famntag, och blir alltså med rätta det lilla "senapskorn", ur vilket "himmelriket" växer fram på jorden. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt