Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
12 KAPITLET När man tar avstånd från likbränning Men då den förut nämnda livsinställningen är en bestämd utvecklingszons yttringar eller kännetecken, kan denna zons individer inte klandras för något. Ingen kan manifestera ett högre utvecklingssteg än det han nått till. Denna analys skall därför naturligtvis inte vara någon som helst form av klander, utan är endast tillkommen för att påvisa hur fjärran från sanningen sådana människors invändningar mot likbränningsmotståndet är för att kunna vara auktoritativa. Och det gör inte saken bättre när invändningarna dikteras av ekonomiska intressen, d.v.s. då vederbörande redan avgjort sitt liks öde genom en viss ekonomisk insats i en eldbegängelseförening. Om beloppet i fråga går förlorat, ifall man senare ändrar uppfattning och inte önskar få sitt lik bränt, kan en sådan omständighet skapa en för individen själv omedveten reaktion i undermedvetandet, vars verkningar i sin tur når fram till dagsmedvetandet i form av irritation eller ovilja mot andra former än likbränning. Denna irritation söker sig då utlösning i bittra tankar och uttalanden mot dessa andra former. En sådan människa kommer t.ex. att stämpla denna analys som fanatism och hävda att dess skapare "är ute på osäker mark" o.s.v. Men i många fall beror denna irritation just på att det finns något i djupet av hennes undermedvetna som – omedvetet för henne själv – hyser motvilja mot likbränningen. Detta i sin tur vill säga att en sådan människa i verkligheten – om än omedvetet – tar avstånd från likbränning, och att irritationen faktiskt endast är en förargelse över den ekonomiska förlust hon skulle göra genom att avstå från likbränningen samt över det plötsliga uppdykandet av realiteter som avslöjar henne som anhängare av en åsikt som i sin verkliga analys endast kan stämplas som uttryck för primitivitet och hedendom. Men denna förargelse får den verkligt framstegsvänliga och sökande människan snart bukt med, varefter hon tar avstånd från likbränningen. Hon uppnår därmed den stora lyckan att hennes sista jordiska rester, det sista minnet av henne, hennes sista fysiska hälsning till de efterlevande, inte blir identisk med den symbol på primitivitet och känslolöshet för mikrokosmos, den väldiga mängd massmord, den miljonfaldiga överträdelse av det femte budet, som ett liks "aska" obestridligen representerar enligt sin kosmiska analys eller sedd i kraft av "den heliga anden". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt