Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
112 KAPITLET Om människan skulle drabbas av sådana upplevelser som hon tillfogar växtväsendet Växtväsendet tillhör alltså ett plan där man ännu endast kan skapa – levande konstverk. Blommorna är av kött och blod. Människan däremot har nått längre ner i materien. Utanför sin organiska kropp kan hon skapa i oorganisk materia. Hennes alster är då utan känsel och kommer därför på sätt och vis att representera "död materia". Dessa människans alster kan alltså i detta sammanhang betraktas som – döda konstverk. Dock skapar människorna liksom växterna automatiskt levande konstverk. Liksom växtväsendet kan ha vackra blad och blommor, kan också en människa ha vackra ögon, händer och fötter, vackert hår o.s.v. Dessa realiteter motsvarar i princip växtväsendets alster, dess blad och blommor. Om man nu tänker sig att det funnes några – människorna överlägsna – väsen, som hyste samma intresse och sympati för dessa vackra ögon, händer o.s.v. som människorna hyser för växternas vackra kroppsdelar, men inte kände till mer om människans själsliv och känsel än vad människorna känner till om växternas, då skulle dessa väsen i sin egoism och okunnighet kunna riva ut dessa ögon ur huvudet, klippa av håret från hjässan och bryta av lemmarna från människornas kroppar för att tillägna sig dessa amputerade kroppsdelar. Här har vi då i princip en exakt bild av den verklighet som människorna representerar i förhållande till växtväsendena.Att människorna inte är offer för just en sådan princip beror endast på den omständigheten att man på de steg som ligger över människans för länge sedan har lämnat den dräpande principen och, i besittning av hög visdom och humanitet, endast kan tjäna de underliggande väsendena i harmoni med de högsta kärlekslagarna. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt