Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
108 KAPITLET Den vanliga jordmänniskans beundran för blommor är av dräpande natur för dessa väsen eller livsformer Men vad gör människorna i gengäld för detta hav av kärleksbevis? Är de onda, är de hänsynslösa, är de otacksamma mot växterna?På detta måste vi till människornas beröm svara att det knappast finns någon normal människa som medvetet kan nännas göra en växt förnär och att det i själva naturen knappast finns något som har så stor plats i människornas hjärtan som just blommorna. Man finner sällan utanför storstädernas stenöknar och brist på plats ett privathem, det må vara slott eller koja, villa eller bungalow, utan någon liten trädgård, utan växter eller blommor. Och vad skall man säga om de senare årens stora blomsteraffärer, de stora drivhusen och omfattande plantskolorna? – Talar de inte sitt eget språk om växters och blommors oumbärlighet i den mänskliga tillvaron? Jo! Människorna älskar blommor. Men denna kärlek är ännu på ett visst område mycket primitiv och okultiverad. På grund av okunnighet och blind iver är den ofta så hårdhänt att den blir till dråp och lemlästning för växten. Avståndet mellan växtens och den vanliga jordiska människans form av medvetande är för stort. Det sistnämnda väsendet blir ofta i förhållande till växten, andligt sett, nästan att likna vid en elefant som ömt vill krama en fluga och därvid kommer att krossa henne. Detta gör sig i synnerhet gällande vid sådana tillfällen då människorna just i sin beundran för blommornas skönhet betjänar sig av dem till utsmyckning, t.ex. av en festsal eller av en likkista. Här utlöser sig deras blomsterbeundran i en kulmination av direkt slaktande, avrättning eller lemlästning. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt