Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
104 KAPITLET Inget väsen kan bli fullkomligt så länge det inte uppfyller de fullkomliga livsbetingelserna för mikroväsendena i sin organism Om vi inte tillägnar oss kunskap om dessa våra små medväsen i den del av Guds allomfattande rike som utgörs av vår egen organism och därför inte uppfyller de för dem gällande livsbetingelserna, är det egalt vilket av de förut nämnda vackra epiteten vi än sitter inne med. Vi kommer nämligen förr eller senare att upptäcka att vi inte är friska, att vi har den ena eller andra organiska sjukdomen eller svagheten. Dessa lidanden är nämligen uteslutande identiska med verkningar av försyndelser mot mikrovärlden, mot mikroindividerna i vår egen kropp. Det är alltså på grund härav som vi i stor utsträckning kan se att de s.k. "heliga", "frälsta", "troende" och "saliga" lika ofta besväras av sjukdomar och lidanden som de s.k. "ogudaktiga", "vantroende" och "onda". Detta vill alltså med andra ord säga att ingen är verkligt gudfruktig, verkligt frälst, verkligt troende eller verkligt salig, så länge han ännu är ovetande, "vantroende" eller ofullkomlig när det gäller den del av de "många rum i Faderns hus", som i form av hans egen organism utgör ett hem för mikroindividerna.Det har således klargjorts för oss att det riktiga förverkligandet av det stora kärleksbudet och det därav följande, medvetna, verkligt realistiska mötet med Gud, uppenbarelsen av den högsta klarsynen, den fullkomliga lyckan, omöjligt kan upplevas utom genom skapandet av en fullkomlig harmoni i samarbete mellan makrokosmos och mikrokosmos, mellan individens egen tillvaro och mikroindividernas tillvaro i hans egen organism. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt