Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
103 KAPITLET För att vara i kontakt med livet måste man också erkänna mikroindividerna i sin organism som den "nästa" man skall älska som sig själv Genom denna bok har vi nu kommit så långt fram i analyserna att vi fått en liten inblick i det stora och mäktiga samspel som råder mellan makroindividerna och mikroindividerna. Dessa analyser bör – om vi varit tillräckligt uppmärksamma – ha visat oss detta samspels stora roll i vårt eget ödesskapande. De bör ha klarlagt för oss att mikrovärlden är det stora fundament, på vilket allt vårt framträdande baseras, och att det alltså inte är någon särskilt omfattande uppfyllelse av det stora kärleksbudet att älska endast sådana medväsen som tillhör det för vår fysiska upplevelseförmåga synliga området, såsom andra människor, djur och växter. För att bli fullkomlig, för att vara i kontakt med livet måste man också räkna in mikroindividerna under begreppet sin "nästa" som man skall "älska som sig själv". Genom att älska enbart de väsen vi kallar "människor", "djur" och "växter" kan man visserligen uppnå en skenbart hög position i andra människors ögon, kan bli ansedd som "helig", "gudfruktig", "rättskaffens", "frälst" o.s.v. Men vad betyder väl alla dessa vackra epitet, om man inte har något särskilt begrepp om den av levande väsen oändligt rikt befolkade värld som blivit oss anförtrodd i form av vår egen organism, den värld genom vilken det verkligen blir till faktum att vi framträder "skapade till Guds avbild", som ett slags gudar i ett universum? |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt