Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Bisättning |
100 KAPITLET Makroväsendets och mikroväsendets ödesgemenskap Men när nu människorna inte kan tänka riktigt och inte förstår vilket ansvar de drar på sig genom felaktigt tänkande, måste de ju lära sig detta. De jordiska människorna befinner sig därför också som "mikroväsen" i ett universum eller en organism, inom vilken det förekommer mycken disharmoni, många katastrofer, lemlästningar och lidanden. Men var det inte just samma sak vi fick bevittna inne i de mänskliga organismerna?Den stora "organism", i vilken människorna befinner sig som "mikroväsen", är alltså till sin natur av samma kvalitet som den jordiska människans. Detta vill alltså i sin tur säga att det stora jag som har jordklotet till organism inte heller tänker riktigt. Detta väsens tankeenergi eller livskraft, som är identisk med våra "naturkrafter", är alltså inte heller fullkomlig. Det uppstår naturkatastrofer, översvämningar, vulkanutbrott, jordskalv, cykloner, dödsbringande köld och hetta, alltså ett försvårande av livsbetingelserna för dess "mikroindivider", till vilka människorna hör. Men hur skulle dessa människor kunna ställa krav på eller få någon möjlighet att vara "mikrober" i en annan organism, d.v.s. vara invånare på ett annat klot eller i en annan värld – där allt var strålande fullkomlighet och harmoni, där naturkrafterna aldrig skulle kunna utlösas i katastrofer för något levande väsen – så länge de själva genom sin egen felaktiga tankeenergi i blindo utlöser en motsvarande katastrofal eller dödsbringande "naturkraft" för mikroberna i sin egen organism? – Omöjligt! Sådana människor skulle i en dylik värld eller i en sådan "organism" framkalla disharmoni, vara alltför primitiva mikroindivider. Så vist inrättade är tillvarons gudomliga lagar som styr ödets vägar, att varje levande väsen kommer att befinna sig som mikroindivid i just den del av en makroindivids organism, som representerar den utvecklingsstandard, den kvalitet i förmågan att hålla det stora kärleksbudet, den disharmoni eller harmoni, som denna mikroindivid själv representerar. Varje mikroindivid får alltså genom sin yttre värld en samlad bild av sin egen inre värld. Han skördar genom den förstnämnda det som han sår genom den sistnämnda. Och den eviga analysen: "Vad man sår får man också skörda", blir bland annat också här till faktum för den utvecklade forskaren. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt