Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
3 KAPITLET
Reklam som maskerad gåvopropaganda
Nyssnämnda grova och enkla urmetoder eller djuriska former för förvärv av tillgångar har utvecklingen av civilisationen som förut nämnts gjort straffbara, och användandet av dessa metoder gör därmed sitt upphov till "lagöverträdare" eller "förbrytare".
Men civilisationen har inte i samma utsträckning varit i stånd att i motsvarande grad fullkomna fördelningen eller administrationen av de materiella värdena.
Vårt dagliga bröd existerar alltjämt som vår nästas "privategendom".
Som en följd därav är denna civilisation nödsakad att tolerera en metod för varufördelning som vi kallar "affär".
Denna metod, som i sin kosmiska analys bygger på principen "samma värde för samma värde", är således logisk eller fullkomligt ärlig i sin sanna natur.
Men på ett så upphöjt stadium förmår civilisationen ännu inte upprätthålla den.
All handel försiggår därför som regel inte efter principen "lika värde för lika värde" utan i stället efter principen: "mindre värden betalas med större värden".
Detta vill alltså säga att en vara inte endast måste betalas med sitt reella värde utan att det också måste presteras några procent extra värden.
Hur många procent extra värden som på så vis måste presteras för varan blir, som vi av det följande skall se, just precis det högsta pris säljaren under förhandenvarande omständigheter kan tvinga köparen att betala.
Då civilisationen i sitt omskapande av världstillgångarna från "privategendom" till samlad "folkegendom" för den förenade världsbefolkningen, oberoende av nationer och stater, endast är i sin späda början (se fjärde kapitlet av Livets bok), och då varje medellös människas existensmöjlighet faktiskt endast existerar som förmögna människors "privategendom" och därför med nödvändighet måste köpas av dem som "handelsvara", så är det givet att medellöshet inte är särskilt populär och att fruktan eller ängslan för fattigdom eller armod behärskar de allra flesta. Den som har tillgångar ser sålunda en stor risk i att förlora dem och lämnar dem inte gärna ifrån sig utan vill i de flesta fall helst använda dem till att skaffa sig ännu mer. Men när den person som den medellösa eller obemedlade människan nödvändigt måste köpa sin existens av, har en sådan inställning i fråga om försäljningen, är det självklart att denna i stor utsträckning kommer att bli en kontrast till vad den i verkligheten skulle vara – enligt den kosmiska analysen: "lika värden för lika värden". Det är givet att köparen kommer att få betala "dyrt", då säljaren således endast är intresserad av att sälja till ett så högt pris som han överhuvud taget kan få ut, helt oberoende av varans verkliga eller reella värde. Men att begära att mindre värden skall betalas med större värden är ju "bedrägeri". Då civilisationen också går emot detta med sitt lag- och rättsväsen, kan en sådan handel ju endast äga rum när den är så kamouflerad att den till synes är i sin ordning, dvs. uppfyller principen "lika värden för lika värden". Följden härav har då blivit att man inom affärsvärlden i stor skala och ända till genialitet har utvecklat förmågan att befordra eller praktisera detta skyddande kamouflage för bedrägeriprincipen. Stor hjälp härtill har affärsvärlden i den företeelse vi kallar "reklam". Denna skulle, kosmiskt sett, endast utgöra en reell upplysning om varans existens, dess verkliga och sanna värde, vilket vill säga vad den kostar att framställa, alltså en öppen och sann deklaration av materialvärde och arbetslön. Men förhåller det sig så med den moderna reklamen? – Är det inte så att en dylik upplysning är en "affärshemlighet"? – Och har inte den nämnda reklamen blivit ett medel, varigenom denna upplysning ytterligare i allra högsta grad kamoufleras? – Har den inte blivit ett redskap, varigenom köpmannen i allra högsta grad försöker suggerera kunden till att tro på så och så många fördelar som han får genom att handla hos honom? – Finns det inte stora firmor som betalar miljoner kronor årligen för att hålla en sådan propaganda eller suggereringskonst vid liv? – Försöker de inte att genom praktfulla kataloger och genom annonser, som fyller hela eller halva dyrbara sidor i de gängse stora dags- och veckotidningarna, framhålla hur oändligt "billigt" man kan köpa hos dem? Men att köpa "billigt" är ju, kosmiskt sett, detsamma som att betala ett mindre värde för ett större, vilket alltså vill säga att man i ett sådant fall får något till skänks. Reklammiljonerna upprätthåller således en propaganda eller upplysning för kunder om att man får så eller så mycket "till skänks" genom att handla med firmorna i fråga. Men var kommer då reklammiljonerna ifrån? – Hur kan en firma existera på principen att låta kunderna betala "mindre värden för större värden"? – Detta måste ju skapa ett stigande underskott med en slutlig, oundgänglig ruin. Men visar inte allmänna fakta på motsatsen härtill? – Ser man inte hur många stora varuhus med dyrbar reklam växer i välstånd och lyx och ger större eller mindre utdelningar till aktieägare eller innehavare? – Var kommer dessa värden ifrån? – Från kunderna kan de ju inte komma, eftersom dessa enligt firmornas egen dyrbara reklampropaganda, som här påvisats, endast säljer med förlust. Vad är det då för en hemlig rikedomskälla som dessa firmor så givmilt kan ösa ur, att de till en viss grad nästan kan betraktas som filantropiska? Månne det inte är något skevt med det här antagandet? – Månne inte den hemliga rikedomskällan ändå är – kunderna? – Månne inte det annonserade "underpriset" är ett kamouflage som döljer den omständigheten att det i verkligheten är ett överpris kunden betalar? – Detta vill alltså säga att firman inte alls levererar "större värden mot mindre värden som betalning", utan att det i stället är kunden som betalar "större värden för mindre värden". Kunden betalar således inte endast den mottagna varan med det reella priset utan är också med om att betala firman de pengar som bland annat sätter den i stånd att göra den reklam, varigenom han själv blir suggererad eller inbillad att han gjort ett gott köp, fått sin vara "billigt", fått sig något "förärat". Och med denna tro är han glad och blir inspirerad till nya affärer med de "fördelaktiga" firmorna. Man förstår sålunda bättre varför firmorna har sina "affärshemligheter". Det ovannämnda får naturligtvis inte uppfattas som en negativ kritik mot någon viss firma, eftersom en sådan ju skulle vara meningslös eller ovänlig. Hela problemet får därför endast uppfattas som en utvecklingsfråga. De rådande förhållandena är frukterna av eller kännetecknen på en bestämd utvecklingsstandard och har här endast framhållits för att visa att den gällande samhällsordningen just är på denna nivå, till vars natur det alltså hör att ta sig uttryck genom de här nämnda förhållandena och som därigenom är medbestämmande i fråga om människornas nuvarande mentalitet och inställning till livets förnämsta eller heligaste princip: "att giva". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt