Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
9 KAPITLET
Väsen som resonerar partiskt och därför inte kan "se Gud"
Vägen till att "se Gud" går alltså endast genom "allkärleken ".
Endast denna skapar den jämvikt i sinnet, det oberoende som är förutsättningen för att förnimmandet inte skall bli partiskt, bli alltför fördelaktigt på vissa områden, vilket leder till en falsk gudomsbild.
Då den verkliga gudoms- eller världsbilden såväl i sina stora som i sina små detaljer är uttryck för den mest hårfina logik och absolut till fördel för alla områden och därmed utgör ett universellt försvar för alla levande väsen, för allt och alla, så måste individen komma i kontakt därmed, ty i annat fall är han inte på "våglängd" med världsalltets grundton och kan därför inte förnimma eller uppleva inom de områden som han inte är i kontakt med.
Vi har just sett hur känsloerfarenheter utan ett motsvarande logiskt sinne kom sitt upphov att resonera partiskt, att förbanna somligt och välsigna något annat.
Då allt ju är uttryck för Gudomen, vill detta alltså säga att sådana individer förbannar något av Gud, och deras världsbild, deras gudomsuppfattning, måste i samma mån bli ofullkomlig.
Deras förmåga att förstå livets sanna mysterium är ännu endast slumrande.
Ungefär detsamma gjorde sig ju gällande med de individer som hade en alltför stor intelligens i förhållande till sin känsloerfarenhet. De resonerade också partiskt, eftersom de endast var i stånd att erkänna facit i form av mått, vikt och vibrationer. Men då Gudomen är förmer än ett facit av mått, vikt och vibrationer, kan dessa väsen således inte heller "se Gud". Deras förmåga i det avseendet är liksom de förstnämnda väsendenas mycket latent. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt