Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
2 KAPITLET
Känslomänniskan och intelligensmänniskan
Känsla och intelligens utvecklas genom respektive känsloerfarenheter och intelligenserfarenheter.
Vad förstår man då med intelligenserfarenheter och känsloerfarenheter? –
Med intelligenserfarenheter förstår man alla sådana uppfattningar som man kommer fram till genom beräkning, genom läsning och undervisning.
Det är självklart att en människa kan nå långt i fråga om kunskaper genom dessa tre faktorer; men denna kunskap är inte, även om den kulminerar bakom en doktors- eller professorstitel, någon absolut eller slutlig kunskap när det gäller de eviga fakta, vilket vill säga världsalltets verkliga grundanalyser, individens odödlighet, ödets tillblivelse, kärlekens och skaparförmågans mysterium.
I den verkliga kunskapen om dessa ting är intelligensväsendet ett ovetande och primitivt väsen, just emedan dessa realiteter omöjligt kan upplevas enbart genom intelligensen eller förståndet.
Upplevandet av dessa realiteter vibrerar i energiformer som endast kan nås genom förnimmelsen eller känslan och blir därmed inte till "intelligenserfarenheter" utan till "känsloerfarenheter".
Men liksom "intelligenserfarenheter", vilket i detta fall vill säga "teorier", inte betyder något för en individ som inte har förmågan att utnyttja eller dra konsekvenserna av dem, så är också "känsloerfarenheter" värdelösa eller utan betydelse för individer som saknar intelligens till att dra de riktiga slutsatserna av dessa.
Detta åstadkommer i sin tur att en "känslomänniska" inte heller kommer fram till de eviga faktas verkliga analys.
Men hon skiljer sig från "intelligensmänniskan" därigenom att hon sysslar just med dessa fakta, är mycket "religiös" men hennes insikter, uppfattningar och uttalanden på det religiösa området kan inte stå sig inför en absolut sann logik eller intelligensmässig analys.
Men då hennes känsloerfarenheter således, på grund av en otillräcklig intelligens eller ett bristande sinne för logik, i hennes medvetande skapar en inställning eller uppfattning som i realiteten är ologisk, framstår en sådan individ utan att själv veta det som "fanatiker".
Hon betraktar denna förment riktiga och ofelbara uppfattning eller bekännelse som den absolut "allena saliggörande", samtidigt som hon visar prov på en allt behärskande intolerans mot var och en som hyser en från hennes egen uppfattning avvikande mening eller analys.
Och då hon inte har någon utvecklad intelligens eller analyseringsförmåga, blir hennes intolerans eller indignation mot varje främmande uppfattning helt oberörd eller oförminskad, hur logisk och i harmoni med sanningen eller verkligheten den främmande uppfattningen än må vara.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt