Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
6 KAPITLET
Högmod och ödmjukhet
Denna omätliga vandring genom en oändlig kedja av liv i sorg och lidande, smärta och lemlästning hade alltså inte varit förgäves.
Den hade dock fört med sig en "kunskap", om än av helt annat slag än den man eljest tänkt sig.
Den hade visat oss att man för närvarande inte var den storhet eller kapacitet i kunskap och andlighet, skapande och viljeföring, som man själv hade inbillat sig och därför skrutit med.
Då skryt är detsamma som "högmod", förde oss livsvandringen alltså emot detta "högmods" fall.
Men där "högmod" avlägsnas från medvetandet, kan normalt endast "ödmjukhet" återstå.
Som vi här kan förstå är "ödmjukhet" således i första hand endast "insikt om ens egen underlägsenhet". "Ödmjukhet" är alltså inte, som någon kanske tror, uttryck för en form av dyrkande, krypande slavnatur, som blint underkastar sig varje tyranni eller missbruk. En sådan natur är inte "ödmjukhet" utan detsamma som en av "fruktan" för brutalitet och terror framkallad "dressyr". Ett sådant tillstånd har naturligtvis ingenting att göra med det stora facit eller livsmål i form av absolut självkännedom som livsvandringens många labyrinter, lidanden och svårigheter eller särskilda utformning har syftat till. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt