Läs och sök i Tredje testamentet
| Innehållsförteckning för Vägen till invigning |
32 KAPITLET
Det är blott den förstående och kärleksfulla människan man skänker full vänskap och förtrolighet
För det kärleksfulla väsendet står livets alla portar öppna på vid gavel.
Är det inte till ett kärleksfullt väsen man går, när man är bedrövad eller när själen är tyngd av sorger, lidande och olycka? –
Är det inte det kärleksfulla och fullkomliga väsendet man helst vill ha till medarbetare? –
Är det inte samma fullkomliga och kärleksfulla väsen man helst vill se i sin äkta make eller maka, i sin vän, i sin granne, i sin överordnade och sin underordnade, i sin rådgivare eller lärare eller i varje annat väsen som vi möter som vår "nästa"? –
Är det inte för det förmodat kärleksfulla och förstående väsendet man öppnar sig, skänker tillit och förtrolighet? –
Vem vill månne visa denna hängivenhet för en uppenbarligen skrytsam, okänslig individ, som från sitt inbillat "höga" kulturella stadium, vilket oftast bara markeras med ett stort checkkonto, nådigt nedlåtande vänder dövörat till vid varje bön och beklagar att han inte förmår hjälpa, samtidigt som han tackar Gud för att han inte tillhör proletariatet eller den "obemedlade" och primitiva "underklassen" utan lyckligtvis hör till den "besuttna" och "kultiverade" "överklassen".
Låt oss här med detsamma inflika att det ovannämnda inte på något sätt är ett uttryck för bitterhet mot det högmodiga väsendet, vilket ju skulle vara föga passande, eftersom "högmod" likaväl som varje form av vad vi kallar "det onda" är något vi alla i absolut samma utsträckning måste passera under vårt eviga spiralkretslopp eller vår utveckling.
Om vi därför i dag kan anse oss vara fria från "högmod", så beror det bara på att vi en gång absolut har varit "högmodiga".
Och har vi inte varit det, är vi lika säkert på väg att bli det.
Det finns således inte alls någon orsak för någon att visa bitterhet eller skadeglädje emot "högmodiga" väsen av i dag.
Att dessa analyser av "högmodet" icke desto mindre här framställts i sin yttersta konsekvens beror uteslutande på att de är avsedda som material för andlig forskning.
Och i detta sammanhang gäller det att inte försköna, kamouflera eller dölja tingen utan att i stället beskriva dem i sin nakna exakthet för att de därigenom skall ge en så lätt igenkännlig och sannfärdig bild av verkligheten som möjligt.
|
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt